I GP (30/9) finns en intervju med Saida Hussein Moge (S). I denna står att Hussein har påtalat för väljare och vänner att det krävs en lagändring, vilket inte är enkelt för en regering i minoritet, för att förbjuda koranbränningar. Enligt citat då “Det är ingen som gillar att någon bränner koranen, inte kristna heller”.
Här finns enligt mig en avsevärd missuppfattning. Att säga att man tycker att det är dålig idé att bränna koraner och andra religiösa skrifter är en sak, vilket jag för övrigt skriver under på. Men att därmed säga att det borde förbjudas är en helt annan sak. Något som jag och de allra flesta, vill jag hävda, skulle säga är fullständigt otänkbart.
1970 upphävdes bestämmelserna om brott mot trosfrihet i brottsbalken. Man menade att religionsfriheten i sig inte motiverar inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten, så starka är just de senare två friheterna. I stället menade lagstiftaren att man i så fall får ta till exempel hets mot folkgrupp för att försvara religionsfriheten.
Märk väl att detta skrevs i en tid där Monty Python bland annat i ”Life of Brian” ansågs religiöst anstötliga och komikerna fick löpa veritabla gatlopp i media över sin kritik mot kyrkans läror kring exempelvis preventivmedel. Är det jobbigt ifall ens religion förlöjligas och förnedras? Ja. Men väger detta så tungt att yttrandefriheten kan inskränkas? Nej. Förstår man inte det så förstår man inte essensen i ett demokratiskt samhälle då dess blodomlopp är yttrande- och tryckfrihet.
Hussein Moge tänker sig att hon kan övertyga sitt socialdemokratiska parti till att förbjuda koranbränning genom att motionera partiinternt. Min fråga till den lokala ledningen för (S) och närmast Jonas Attenius är därmed: Håller ni/du med om att koranbränning borde ses som hets mot folkgrupp eller är ni beredda att stå upp för yttrandefriheten?
Kristina Bergman Alme (L), ledamot av kommunfullmäktige
LÄS MER:Hussein Moge backar från kritiken: ”Vi kramades”
LÄS MER:Rapport: Polisen begick många misstag vid påskupploppen