Det svenska språket utgör en närmast avgörande faktor för en fungerande integration. En god och ambitiös svenska fungerar också som en social markör som ger möjlighet att ta plats och vara delaktig i ett samhälle som naturligt bygger på mångårig svensk kultur och tradition. Tyvärr breder en mindre smickrade version av svenska ut sig i Sverige - den med en brytning som ofta förknippas med gäng, utsatta områden och en nonchalant attityd till just integration. Den haltar grammatiskt, har ett begränsat ordförråd och låter tämligen obildad. Den är inte charmig eller främjande på något sätt utan får i stället många att kategoriskt döma personen i negativ bemärkelse. Men det som framstår som mest obegripligt är att den ofta talas av svenskfödda som haft alla möjligheter att ta till sig ett korrekt språk. Detta faktum sätter ljuset på vikten av att förskola och skola representeras av resurser som förstår vikten av och sätter en ära i att upprätthålla normen av hur korrekt svenska skall låta samt hur den skall användas i sociala sammanhang. Om inte förväntningarna på ett accepterat språkbruk höjs och uttalas i större utsträckning grad kommer vi sannolikt få se ett än mer segregerat samhälle som dömer hunden efter håren.
Christoffer