På Vasagatan i Göteborg sker dagligen farliga situationer där fotgängare tvingas väja för cyklister i hög fart. Det är dags att återinföra grundläggande hänsyn i trafiken – särskilt från den starkare parten, skriver Roland Holm.
Det har vuxit fram en attityd i våra städer där snabbhet förväxlas med rätt. Den som rör sig fort – särskilt på cykel – tycks i dag ha tolkningsföreträde, medan fotgängaren betraktas som ett hinder. Denna kultur är inte bara farlig, utan också ett uttryck för en större samhällelig förskjutning där omtanke och respekt får stå tillbaka för självupptagenhet och arrogans.
Jag bor i Göteborg och promenerar ofta längs Vasagatan. Där löper ett långt cykelstråk från Avenyn till Sprängkullsgatan, tätt intill gångbanan. Flera gånger i veckan bevittnar jag, eller själv utsätts för, cyklister som i mycket hög fart passerar fotgängare utan att sänka farten, visa tecken på samförstånd eller lämna utrymme. I morse höll jag på att bli påkörd.
Det finns människor som är äldre, ser dåligt, har nedsatt hörsel eller svårt att röra sig. Ska dessa behöva analysera cyklisters rörelsemönster från 20–30 meters håll för att avgöra om de törs ta ett steg ut? Det är inte rimligt. Ändå verkar det vara just det som förväntas. Det är som om det ställs högre krav på fotgängaren än på den som kommer i full fart på fordon.
Men det är cyklisten som är den snabbare, starkare parten – precis som bilisten i möte med cyklisten. I alla andra delar av trafiken gäller principen att den som är starkare ska ta större hänsyn. Varför frångår vi detta när det gäller fotgängare?
Jag vet att många cyklister sköter sig, men tyvärr är det tillräckligt många som inte gör det för att fotgängare ska känna sig osäkra på helt vanliga gångstråk. Det är inte acceptabelt.
Det är dags att Göteborgs stad tar detta på allvar. Vi behöver tydligare skyltning, fartbegränsning, och i vissa fall fysiska åtskillnader mellan cykel- och gångbanor. Framför allt behöver vi återupprätta respekten för fotgängaren – människan som står, går, haltar eller strosar. Det är också hon som har rätt att vistas i staden utan att vara rädd.
Jag föreslår att staden utreder införandet av tydliga vägmärken eller markeringar som uttryckligen klargör att cyklister inte har företräde per automatik vid korsande gångstråk.
Roland Holm
