De hjälper till med svenska, läxor och mycket annat. Betalningen är mat i bamba och kaffe. Och det är verkligen win-win. Elever får lite extra hjälp, rektorer och pedagoger kan få en liten avlastning och pensionärerna får en mycket meningsfull sysselsättning! I dag finns det ett 60-tal pensionärer som hjälper till på detta sätt i Göteborg – men nästan alla i de centrala stadsdelarna. Behövs det inte i hela staden? Jo visst, men ett (mitt) medborgarförslag om att utöka detta till alla stadsdelar fick avslag i grundskolenämnden i våras. Detta på förslag av grundskoleförvaltningen.
I deras omfattande analys kom man fram till att volontärer ger så otroligt mycket både för skolan och volontärerna själva. Men det tillhör inte grundskoleförvaltningens prioriterade uppgifter att organisera detta! Men varför är inte allt som kan ge bättre skolresultat prioriterat?
Hur som helst kan jag personligen skatta mig lycklig. Jag är nämligen ”skolmorfar” på en liten skola i Bergsjön. Det är så givande och jag vet att både föräldrar, elever, pedagoger och rektorer uppskattar det. Men hur ska vi få fler pensionärer att engagera sig på detta sätt om ingen vill organisera detta? Det är ju lite arbete med det formella och rekryteringen är också viktig, men ändå så lite jämfört med vad det kan ge.
Så nu vädjar jag därför till er, politiker och tjänstepersoner inom skolområdet i Göteborg, se till att även elever i skolor utanför de centrala stadsdelarna kan få ta del av detta. De är ju så fantastiska barn och ungdomar, men många av dem behöver extra stöd särskilt när det gäller svenska språket.
Janne Otterström, skolmorfar i Bergsjön
LÄS MER:Nedskärningarna i skolan gör det omöjligt för oss att göra vårt jobb