Kanske är det så att priset för Sveriges trygghet och skydd mot krig är att säga nej till viss självständighet? Jag kan tänka mig det med anledning av den aggressivitet som världspolitiken uppvisar. Men, priset är för högt!
Sverige sålde till sist sin själ till Erdogans Turkiet. Belöningen? Ett medlemskap i Nato. Under mer än ett år har Turkiet, genom att ställa krav på krav om ändringar av svensk inrikespolitik bland annat, styrt och ställt med Sverige. Det har fjäskats och bugats för Erdogan.
Svenska politiker har gjort eftergifter på flera områden. Nu handlar det till slut om att kritiken, mot en i mångt och mycket auktoritär regim som den i Turkiet, sannolikt tystnat för överskådlig tid. Sverige har varit en stark motståndare till EU-medlemskap för Turkiet just med anledning av återkommande kränkningar av mänskliga fri-och rättigheter.
Till slut krävde Erdogan aktivt stöd från Sverige i frågan om ett eventuellt framtida turkiskt EU-medlemskap. Ett villkor för ett "ja" till Nato-medlemskap för Sverige. Statsministern har nu bytt fot. Trots att medlemskap i Nato och medlemskap i EU inte har med varandra att göra!
Nu säger regering och riksdag farväl till alliansfrihet och därmed viss självständig utrikespolitik. Tyvärr tror jag inte att allt det här skapar större förutsättningar för fred i världen.
Annette Norling
LÄS MER:Turkiet godkänner Sveriges Nato-ansökan
LÄS MER:Fem frågor om Nato-toppmötet
LÄS MER:Kristersson håller inte vakt mot intellektuell korruption