Arkitekters och byggherrars överdrivna fascination för betongens och glasets möjligheter att skapa en renodlad modernistisk arkitektur har med rätta kritiserats. Höga, tätt ställda, fyrkantiga, uppglasade och odekorerade betongkonstruktioner med platta tak gör ingen människa glad.
Men att därifrån, som nu sker från politikernas sida när det gäller Skeppsbrons framtid, formulera ett arkitekturdiktat gör mig riktigt orolig.
Man säger enligt en artikel i GP den 21 mars att ”yttre gestaltning ska vara traditionell, klassisk arkitektur.” Det låter stiligt men är uppriktigt sagt rena nonsens om man inte definierar vad man menar med klassisk.
I stort sett all arkitektur, även den modernistiska, präglas nämligen av omtolkningar och reminiscenser från grundelementen i grekisk klassisk arkitektur.
Som en svepande formulering kan begreppet klassisk i arkitektursammanhang dessutom leda till allvarliga konnotationer.
Förvisso ska även amatörtyckande politiker kunna ventilera sina smakpreferenser till högskoleutbildade arkitekter, men låt det stanna vid önskemål.
Historien är nämligen full av auktoritära, diktatoriska regimer som har krävt av arkitektkåren att enbart använda sig av en klassisk symbolarkitektur: det romerska kejsardömet, nazi-Tyskland, Mussolinis fascistdiktatur.
Nu tror jag inte att det är denna arkitektur som våra Göteborgspolitiker strävar efter men så kan formuleringen ovan tolkas. Om politikerna med klassisk arkitektur menar påklistrade klassicerande fasaddetaljer som pilastrar och festonger är diktatet ändå allvarligt. Förvisso ska även amatörtyckande politiker kunna ventilera sina smakpreferenser till högskoleutbildade arkitekter, men låt det stanna vid önskemål.
I en demokrati är inte diktat en framgångsrik väg, särskilt inte rörande konstnärlig verksamhet.
Om det hade handlat om en vädjan till arkitektkåren att ta hänsyn till platsen, historien och ändamålet hade jag inte reagerat men jag ber er: använd inte okritiskt begreppet klassisk. Ge istället ett uppdrag till stadsarkitekten att i samarbete med arkitekturforskare vid Chalmers formulera ett förslag till ett gestaltningsprogram som tar fasta på Göteborgs specifika stadsbildskvalitéer. Som inspirationskälla i all dess enkelhet rekommenderas Umeås stadsbildsanalys.
Lasse Brunnström, professor emeritus i designhistoria
Läs också: Rita byggnader som gläder vanliga människor, Fria ord 21/3
Läs också: Mark Isitt: Arkitekturupproret mot arkitekterna gör konsten politisk