Jag arbetade som sjuksköterska på äldreboende då man kallade dessa för sjukhem under 1980/1900-talet före Ädelreformen 1992. Hade äldreboendena i dag haft den medicinska kompetens som då fanns hade vi inte fått ett sådant högt dödstal under den nu pågående coronapandemin.
På dessa boende hade vi medicinsk kompetenta sjuksköterskor. En avddelningssjuksköterska som hade arbetsledande uppgifter dagtid och övriga sjuksköterskor (även dessa med arbetsledande uppgifter kvällar, nätter och helger) samt kompetenta undersköterskor. Vi hade också tillgång och behörighet att kunna ge syrgasbehandling, intravenös dropp, med mera, för att kunna hjälpa och lindra den boendes akuta behov.
En läkare besökte också boendet en gång i veckan på så kallade ”ronddagar”. Vid dessa besök tog sköterskan upp förra veckans ordinationer och de sjukdomsfall som tillkommit under veckan. Läkaren hade med andra ord en stor kännedom om de boendes sjukdomar till följd av dessa kontinuerliga besök. Därför kunde läkaren ge ordinationer akut telefonledes om hen inte kunde besöka den boende akut. Om de akuta problemen inte kunde åtgärdas på avdelningen sände vi in den boende till sjukhus.
Allt var inte bättre förr, men ibland stämmer det.
Bo-Lennart Olsbjörk
LÄS MER:Stor smittspridning på äldreboenden – staden i krisläge