Fråga:
Hej,
Jag har två barn. Sonen är barnlös och min dotter har fyra barn som ger mig stor glädje och lycka. När jag dör vill jag vill testamentera pengar även till mina barnbarn och har valt att skriva det som ett önskemål i testamentet att min dotter delar sin halva av arvet med sina barn.
När jag diskuterar detta med vänner får jag skilda åsikter. Några tycker att det är självklart att mina två barn ska ärva hälften var och att det är helt rimligt att dottern delar med sina barn. En annan vän tycker att jag "straffar" min dotter för att hon har gett mig barnbarn. Men om jag skulle göra annorlunda och testamentera en del direkt till barnbarnen känner jag istället att jag skulle straffa min son för att han inte har fått några barn. Vad tycker du är rätt i detta fallet?
/Mormor
Svar:
Hej,
Det låter som fina gåvor att ha fått både barn och barnbarn. Att dessutom ha något att lämna efter sig när man dör är inte alla förunnat, även om jag såklart hoppas att det sker så sent som möjligt.
Nu vet jag inte vilka summor detta handlar om, hur gammal du är eller vad dina barn är för slags personer. Ändå tänker jag att tajmingen är en avgörande faktor.
Förhoppningsvis har dina barn redan blivit två självständiga vuxna som klarar sig själva utan dig. Jag kommer att utgå ifrån att de har bostad och inkomst.
Detta kanske kan låta drygt och bortskämt... men för en sådan person får ett arv vara ganska så stort för att verkligen göra skillnad. Nu menar jag inte att kunna åka på en extra semester eller köpa sig en grandios teve, utan om möjligheten att leva ett annorlunda liv.
En summa på femtio- eller hundratusen kronor är så klart väldigt mycket pengar. Men för en person som etablerat sig i vuxenlivet med bostad och jobb är den inte världsomvälvande.
För ett barnbarn däremot, kan samma summa göra betydligt större skillnad. Det kan vara möjligheten att gå en utbildning eller hjälp till att spara ihop till insatsen till en första bostad. Investeringar som kan göra skillnad under flera decennier fram i tiden.
Därför tycker jag det låter helt rimligt att tänka lite extra på dina barnbarn.
Privatekonomi söndag
I artikelserien Privatekonomi söndag samlar vi reportage, tips och granskningar om hur man får pengarna att räcka längre och förutsättningar att växa.
Vill du få en pushnotis i din mobil när vi skriver om dessa ämnen? Klicka här: Privatekonomi och välj följ.
Frågan om hur du kan göra det rättvist är däremot knepigare.
Å ena sidan är det ju väldigt rimligt att betrakta alla familjemedlemmar som autonoma individer, snarare än som förgreningar av ett släktträd. De är sex personer som ska dela det som finns på ett rättvist sätt. Så här tänker du säkert redan ofta. Om du bjuder barn och barnbarn på middag till exempel, då ger du inte din son fyra extra portioner för att det ska bli rättvist.
Å andra sidan är det inte heller så enkelt. Dels finns det lagar och regler, arvingar har rätt att få ut sin ”laglott” oavsett vad som står i ett testamente. Din son skulle också kunna få barn i framtiden, teoretiskt även efter det att du tackat för dig. Ska de barnen i så fall gå helt lottlösa?
Utan att ta definitiv ställning, så lutar jag åt att det rimligaste är att dina barn ska få dela allt 50-50 när du väl checkar ut.
Men måste det verkligen innebära att du inte kan ge något vidare till dina barnbarn?
Kanske är alla dina pengar uppbundna i ett hus – eller att det finns någon annan anledning till att det inte är möjligt att ge bort dem. Men jag hade nog övervägt att ge barnbarnen ett ekonomiskt bidrag medan du fortfarande är i livet.
Den petige påpekar nu att det blir ju samma sak, i slutändan. Men jag skulle ändå säga att det inte riktigt blir det. Dels kan du själv bestämma tillfället – man kan tänka sig att alla barnbarn får en fet check i julklapp något år. Men den stora fördelen är att du själv får vara med och övervaka alltihop.
Du kan interagera med dina barn och skulle någon bli besviken finns det en chans att förklara och ställa saker tillrätta.
Förhoppningsvis kommer också åren gå mellan att du gav barnbarnen en present och att du själv till slut kommer att tvingas, så att säga, dra in årorna. När den stunden väl är kommen kan det som är kvar fördelas 50-50 mellan barnen utan snack.
Det absolut sista man vill lämna efter sig är början på en konflikt.
