Replik
31/3 Sossarna måste släppa myten om ”lyx-rot”
För det första bör man ha i åtanke hur fördelningen av de som använder rotavdraget ser ut inom grupperna. Som David nämnde tillhörde 53 procent av de som använde rotavdraget medelinkomsttagare, 14 procent låginkomsttagare och 32 procent höginkomsttagare. Det innebär att cirka 28 procent av höginkomsttagare, cirka 13 procent av medelinkomsttagare och cirka 7 procent av låginkomsttagare använde rotavdraget enligt information hämtat ur utredningen av riksdagens utredningstjänst.
Trots att höginkomsttagarna är den absolut minsta gruppen använder de rotavdraget i störst utsträckning i relation till gruppens storlek. En helt annan bild än den David målade upp.
Helt olika sätt
Vidare använder grupperna rotavdraget på helt olika sätt. Bland låginkomsttagare fick 81,13 procent rotavdrag upp till 10 000 kronor, hos medelinkomsttagare är motsvarande siffra 68,7 procent och slutligen 59,84 procent hos höginkomsttagare. Om vi vänder på det och ser till hur fördelningen ser ut av de som använde mellan 40 000 – 50 000 kvarstår skillnaderna. Här finns 12,86 procent av höginkomsttagare, 7,09 procent av medelinkomsttagare och 1,84 procent av låginkomsttagare.
38 000 personer använde hela summan på 50 000 kronor och hushållen som hör till de 20 procent med de högsta inkomsterna använde mer än hälften av hela avdragsbeloppet.
För att använda hela rot- och rutavdraget, med höjningen, krävs en månadsinkomst på cirka 58 500 kronor. Ett långt steg från en polis genomsnittslön på 38 800 kronor och en sjuksköterskas på 41 100 kronor. Möjligheten finns för samboende att nyttja rotavdraget gemensamt, men då exkluderas de 2 328 256 ensamboende svenskarna från att nyttja rotavdraget på samma villkor.
Att måla upp en bild av att möjliggöra rotarbeten för de rikaste av de rika, med en nota på 960 miljoner kronor för skattebetalare, som något som gynnar den ”vanliga svensken” är i bästa fall vilseledande
Slutligen bör det belysas att såväl Riksrevisionen som riksdagens utredningstjänst i sina utredningar bedömer att förslaget kommer att gynna de i den övre delen av ekonomisk standard i huvudsak, och allra mest den tiondel av befolkningen som har det bäst ekonomiskt ställt. Detta till en kostnad på 960 miljoner kronor i minskade skatteintäkter.
Att måla upp en bild av att möjliggöra rotarbeten för de rikaste av de rika, med en nota på 960 miljoner kronor för skattebetalare, som något som gynnar den ”vanliga svensken” är i bästa fall vilseledande. Att försöka bilda opinion på annat än fakta är både olämpligt och odemokratiskt. Svenska medborgare förväntar sig och förtjänar bättre av sina folkvalda representanter.
Alexander Långdahl, partipolitiskt obunden student i Göteborg