Motstånd var meningslöst. Systemet antingen dödar dig eller pressar dig tills du blir ännu en kugge i den stora maskinen av korruption och propaganda. Så jag flyttade, tog min examen i Göteborg, fick jobb på ett IT-företag och bestämde mig för att leva här. Jag upptäckte ett land som delar mina värderingar och jag kände mig hemma. Men allt förändrades i februari 2022.
Fasorna i Ukraina fortsätter att chockera mig. Hur kan jag klaga på småproblemen i mitt liv när tusentals förlorar sina liv där? Men varje gång någon frågar mig nu var jag kommer ifrån, tvekar jag och viskar med skakande röst: Ryssland. Sedan kommer en obekväm paus, en kort stunds tystnad, följt av en och annan blick av medlidande, ibland blandad med avsky. Slutligen låtsas alla att jag aldrig sagt det, och vi fortsätter prata om vädret. Det vill säga, vi ignorerar elefanten i rummet.
Det är tråkigt att jag inte kan nämna min nationalitet, tala mitt modersmål offentligt, skicka pengar till min familj. Men missförstå mig inte, mitt liv är relativt normalt. Inget i jämförelse med vad ukrainare måste gå igenom nuförtiden. Inte ens något i jämförelse med ryssar som fastnat i Ryssland. Hundratusentals av dem har bara två val för tillfället: delta i kriget eller fängslas.
Jag vill hellre ha en debatt där du kan lära känna min synpunkt än att du dömer mig tyst.
Det finns många pro-demokratiska ryssar som är mot kriget. De demonstrerar varje vecka, samlar in pengar för ukrainska flyktingar, delar europeiska värderingar och önskar internationell vänskap. Men i Ryssland blir vi fängslade och i Europa blir vi avvisade och isolerade. Vi kan inte ens erbjuda hjälp till ukrainska flyktingar utan att bli utsatta för hat. Vad finns kvar för oss att göra? Vart ska vi ta vägen?
Ryssland kommer inte att försvinna, men det kommer att förändras. Frågan är om det kommer att förändras till det bättre eller det sämre. Och de som har störst chans att påverka saker till det bättre är faktiskt ryssar. Vi behöver dem på vår sida. Vi måste vara enade och beslutsamma. Och besvärlig tystnad är inte lösningen. Dialog är lösningen.
Du kanske inte håller med om allt jag sagt ovan, det kanske till och med irriterade dig … och det är bra i så fall. Jag vill hellre ha en debatt där du kan lära känna min synpunkt än att du dömer mig tyst. Stoppa tystnaden. Vi pro-demokratiska ryssar finns, vi vill ha förändring och vi vill prata om det.
Så, jag är från Ryssland, ska vi prata om det? Vädret i Göteborg är, precis som i Sankt Petersburg, skit som vanligt.
Margarita Iashchina, IT-konsult
LÄS MER:Ryska Alina i Göteborg tar emot ukrainska flyktingar
LÄS MER:Pussy Riot släpper ny protestlåt mot kriget
LÄS MER:Fem punkter: Putins hot inför nya krigsåret i Ukraina