Det är välkommet att Axel Josefson (M) äntligen säger ifrån om IS-terrorister, men för mig låter det enbart som läpparnas bekännelse. I GP den 8 maj skriver Axel ” Vi vill självklart inte ha IS-anhängare här. De är inte välkomna till Göteborg.” Det låter bra men hur har Axel Josefson och de styrande i Göteborg agerat?
Den 27 maj röstade Axel nej till Sverigedemokraternas förslag, att alla partier gemensamt skulle ta ställning och Göteborg stad deklarera att inga IS- terrorister är välkomna hit. Göteborg skulle med detta sänt ut en tydlig signal att den politiska ledningen inte tolererar de brott mot mänskligheten som IS har utfört. Varför röstade Axel Josefson nej till detta förslag?
De personer som återvänder från konfliktområden gör det till miljöer de en gång lämnat – miljöer som finns kvar. Orden är från ”Säkerhetspolisens arbete med extremism och återvändare” från april 2019.
Exakt hur har Axel Josefson och de styrande tänkt sig lösa ”mandatperiodens viktigaste uppgift” ?
Axel Josefson har även röstat nej till att utreda om ett propagandaförbud för IS skulle kunna införlivas i vår lokala ordningsstadga. Han skriver att ”Tyvärr har staten Sverige varit saktfärdig med att få rätt lagar på plats.” och att ”Göteborg stad skall göra vad vi kan”.
Detta rimmar illa med hur han agerar. På kommunstyrelsens möte 8 maj, röstade Axel Josefson mot det han själv säger. Sverigedemokraterna ville att Göteborgs stad skulle be regeringen skynda på lagstiftningen gällande IS-terrorister. Josefson ansåg inte att staden behövde göra detta.
Skarpa förslag röstas ned
Vid mötet yrkade Sverigedemokraterna att socialtjänsten ska vara skyldig att rapportera till polisen vid kännedom om IS-terrorister, samt återrapportera till oss politiker (infördes nyligen i Stockholm). Axel Josefson och Alliansen röstade ner detta förslag. Han säger en sak, men visar genom handling något helt annat.
SD har under denna och förra mandatperioden lagt skarpa förslag angående IS och IS-terrorister. Axel Josefson och Moderaterna har hitintills varit tysta och röstat nej till de förslag som vi lyft. I en interpellation ställd i år till Axel Josefson svarar han skriftligt:
”Jag ser det som en av mandatperiodens viktigaste uppgifter att ta tillvara erfarenheterna från IS-resorna för att göra staden bättre på att förhindra framtida rekrytering.”
Exakt hur har Axel Josefson och de styrande tänkt sig lösa ”mandatperiodens viktigaste uppgift” om ni fortsätter rösta ner de skarpa förslag på åtgärder som vi faktiskt levererar? Är det den berömda SD-skräcken, eller är ”mandatperiodens viktigaste uppgift” bara tomma ord på ett papper?
Jörgen Fogelklou (SD)
kommunalråd, Göteborg