Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Vad händer när USA och EU stryper möjligheten att återuppbygga det som förstörts och försvårar livet för de kvarvarande 18 miljoner invånarna i Syrien? undrar Patrik Paulov.

Undvik en ny flyktingvåg – låt Syrien få köpa olja

Spänningarna mellan Iran och västvärlden skärps. Men de frågor som utlöste krisen är det tyst om. Med vilken rätt stryper västvärlden Syriens möjligheter att importera olja, och vilka blir effekterna för det krigsplågade syriska folket? undrar Patrik Paulov, Syrienkännare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I väst fördöms Irans konfiskering av det brittiskflaggade, svenskägda tankfartyget Stena Impero. ”En fientlig handling”, menar brittiska UD.

Helt andra var tongångarna två veckor tidigare när brittiska marinen konfiskerade den iranska oljetankern Grace 1 utanför Gibraltar. ”Utmärkta nyheter”, sade då Vita husets säkerhetsrådgivare John Bolton. Fartygsbordningen motiverades av misstanken om att Iran fraktade olja till Syrien.

Två frågor inställer sig:

Med vilken rätt stryper västvärlden Syriens möjligheter att importera olja?

Vilka blir effekterna för det krigsplågade syriska folket när USA och EU stoppar inflödet av bränsle och andra livsnödvändiga varor till Syrien?

Rätten att stoppa oljeimporten hänförs till att USA och EU infört sanktioner mot Syrien. De har varit i kraft sedan kriget bröt ut 2011. Sedan dess har sanktionerna upprätthållits mot den ena parten i konflikten, den syriska regeringssidan, medan undantag gjorts för områden kontrollerade av väpnade grupper.

Riskerar drabbas av sanktioner

USA och EU väljer själva med vilka länder de vill handla och vilka varor som ska vara tillåtna. Men det finns inget beslut i FN:s säkerhetsråd om att belägga Syrien med sanktioner. USA och EU har därför ingen rätt att påtvinga andra länder sina sanktionslagar. De har ingen rätt att stoppa ett iranskt fartyg med motiveringen att det är på väg till Syrien.

Det finns inget beslut i FN:s säkerhetsråd om att belägga Syrien med sanktioner. USA och EU har därför ingen rätt att påtvinga andra länder sina sanktionslagar. De har ingen rätt att stoppa ett iranskt fartyg med motiveringen att det är på väg till Syrien.

Att det handlar om att påtvinga andra länder sin vilja uttrycker USA:s myndigheter öppet. Den 20 november 2018 deklarerade USA:s finansdepartement i ett meddelande till sjöfartsnäringen att man ”vill bryta stödet till Assadregimen genom att hindra normaliseringen av de ekonomiska och diplomatiska relationerna och samtidigt strypa finansieringen av återuppbyggnaden”. I meddelandet sägs att varje land eller företag som är delaktigt i frakt av oljeprodukter till Syrien riskerar att drabbas av omfattande sanktioner.

Tänk er följande scenario: Ryssland, Kina och Iran beslutar tillsammans att belägga Sverige med sanktioner och strypa landets importmöjligheter, och trion hotar alla som levererar bränsle till Sverige med allvarliga konsekvenser. Det är så som USA med stöd av EU agerar mot Syrien.

Svaret på den andra frågan om effekterna för det syriska folket är att de är mycket allvarligare än vad som framkommit i svensk medierapportering.

I september förra året sade FN:s människorättsråds särskilda rapportör, Idriss Jazairy, att det är ”ovedersägligt” att sanktionerna mot Syrien ”bidrar till att förvärra den humanitära situationen”.

Det är samma bild som jag själv fått från mina syriska kontakter. När jag under de senaste månaderna intervjuat invånare i Syrien och exilsyrier i Sverige är bilden entydig. De är glada över att kriget går mot sitt slut och att tidigare stridshärdar, som Damaskus förorter och östra Aleppo, nu är fredliga. Men de varnar samtidigt för den förvärrade humanitära krisen. Det senaste halvåret har oljebristen i Syrien varit akut och fått förödande följder.

Kilometerlånga köer

Översättaren Rima Sawah från staden Homs förklarar att sanktionerna slår mot återuppbyggnaden och mot alla aspekter av livet. ”Ibland känns det som om livet är värre nu än det var under det massiva kriget”, säger hon.

Fadia Restom, bosatt i Jönköping, förklarar att hennes släktingar och vänner i Syrien vittnar om kilometerlånga bensinköer och bostäder utan värme. ”Min mamma ringde mig i vintras och berättade att hon var klädd i yllekläder inomhus för att klara kylan”, säger Fadia Restom.

Läkaren Tony Sayegh i Aleppo vittnar om att utländska företag inte längre vågar handla med Syrien, vilket är en förklaring till att det på sjukhusen råder akut brist på vissa mediciner.

”Sanktionerna slår inte mot den syriska regeringen eller regimen, de slår direkt mot vanliga människor. Vi som folk har inte gjort något för att förtjäna dem. Vill USA och övriga länder som infört sanktionerna att fler syrier ska tvingas lämna sitt land?” undrar Tony Sayegh.

Brist på bränsle

I diskussionen om det konfiskerade iranska fartyget i Gibraltar och sanktionernas effekter är frågan från läkaren i Aleppo berättigad.

Det syriska folket är hårt drabbat av åtta år av krig, och miljontals människor har redan flytt landet. Men vad händer när USA och EU stryper möjligheten att återuppbygga det som förstörts och försvårar livet för de kvarvarande 18 miljoner invånarna? Vad kommer de syrier att göra som inte kan värma sitt hem och laga mat under vintern, och som inte kan hitta en försörjning när industrier och jordbruk ligger nere till följd av brist på bränsle och reservdelar? Bäddar sanktionerna för en ny flyktingvåg?

Det är dags att ompröva sanktionspolitiken. Låt syrierna få handla med omvärlden och återbygga sitt förödda land.

Patrik Paulov

Syrienkännare och författare till boken Syriens tystade röster