Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det saknas ett helhetsansvar, vilket leder till att vi gång på gång hamnar i situationer där patienter med kroniska sjukdomar och komplexa sjukdomstillstånd inte kan få den vård de behöver inom rimlig tid. Därför anser vi att staten behöver ta ett större samordningsansvar, skriver debattörerna. Bild: 	Bertil Ericson / TT
Det saknas ett helhetsansvar, vilket leder till att vi gång på gång hamnar i situationer där patienter med kroniska sjukdomar och komplexa sjukdomstillstånd inte kan få den vård de behöver inom rimlig tid. Därför anser vi att staten behöver ta ett större samordningsansvar, skriver debattörerna. Bild: Bertil Ericson / TT

Staten måste ta ansvar för tillgången på läkare

I en ny rapport konstateras att det saknas tusentals läkare i primärvården. Vad det gäller specialistläkare finns det inte ens någon statistik. Nu behöver staten ta ett grepp och ta reda på hur många fler läkare som behövs och ta fram en plan för hur kompetensförsörjningen ska gå till samt ta ett grepp om den viktiga frågan om vidareutbildning för läkare, skriver Sofia Rydgren Stale och Elisabeth Wallenius

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I Rapporten från Nationella vårdkompetensrådet framgår också att 16 av 21 regioner saknar plan för primärvårdens kompetensförsörjning. Det är bra att vi nu har statistik och prognoser för behovet av allmänläkare, men dessvärre saknas motsvarande kunskap om övriga specialiteter. Ingen har idag en samlad bild av hur många specialister det finns i läkarkåren, hur många som utbildas just nu och hur behovet ser ut framöver.

För många av Funktionsrätt Sveriges medlemsförbunds medlemmar innebär detta fördröjningar av både diagnos och behandling, och för dem med kronisk sjukdom eller samjuklighet kan det vara mycket svårt att få den kontinuerliga återkoppling man behöver gällande sin hälsa, prognos och behandling.

Den senaste kunskapen

I riktigt svåra fall krävs dessutom läkare som har den allra senaste kunskapen, men idag finns inga regler för läkares fortbildning. Under de senaste 17 åren har antalet dagar med extern fortbildning närapå halverats.

Det saknas ett helhetsansvar, vilket leder till att vi gång på gång hamnar i situationer där patienter med kroniska sjukdomar och komplexa sjukdomstillstånd inte kan få den vård de behöver inom rimlig tid. Därför anser vi att staten behöver ta ett större samordningsansvar.

Det behövs prognoser över tillgång och efterfrågan på läkare inom alla specialiteter. I dag finns ingen aktör som vet hur många läkare som finns. Vi saknar kunskap om den genomsnittliga sysselsättningsgraden eller medelåldern på ST-läkare och specialistläkare.

Här behövs tydligare regler som säkerställer att läkarna får den fortbildning som de behöver för att kunna ge den bästa tillgängliga vården

Tillgången på specialistläkare behöver säkerställas nationellt. Det behövs en instans som kan säkerställa att regionerna utbildar i den takt som behövs. Stor brist på specialistläkare ska inte behöva uppstå.

Även läkares fortbildning behöver regleras i lag. De regionala skillnaderna är i dag betydande, liksom variationerna mellan de olika specialiteterna. Men exakt hur det ser ut är det ingen som vet. Här behövs tydligare regler som säkerställer att läkarna får den fortbildning som de behöver för att kunna ge den bästa tillgängliga vården.

Allt detta är de 21 regionernas ansvar, ett ansvar de inte klarar av. I vissa delar handlar det om svårigheter att styra kompetensförsörjningen, när man bara har kontroll över en av 21 åror. I andra delar handlar det om ett systemfel, där det lönar sig att åka snålskjuts på andra regioners investeringar i utbildning och fortbildning. Oavsett vilket så behöver regionerna en tydligare nationell vägledning och styrning – det är vår uppmaning till de som gör anspråk på regeringsmakten efter valet.

Sofia Rydgren Stale, ordförande Sveriges läkarförbund

Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige