Det finns kvinnor som någon gång i livet drabbas av svåra smärtor eller funktionsnedsättande besvär. För vissa kan smärtan pågå en avgränsad period och för andra under längre tider. Det kan handla om endometrios, myom, vestibulit och rektiorsdiastas eller en svår förlossning med efterföljande besvär.
Låt mig nämna något om tillstånden:
• Endometrios drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Det är av stor vikt att de som söker sjukvård på grund av besvären fångas upp, utreds, behandlas och omhändertas. Förutom stort lidande och sjukskrivning, kan endometrios leda till infertilitet.
• Tre av tio kvinnor får rektusdiastas, eller delade magmuskler, efter förlossningen vilket för vissa kvinnor innebär smärta och nedsatt livskvalitet. En del kan få god hjälp genom stöd av fysioterapeut medan andra måste opereras. En spridd okunskap leder till att många kvinnor inte får någon hjälp alls och i Västra Götalandsregionen ges inte operationer.
• Över 30 000 kvinnor i åldrarna 20 till 30 år är drabbade av vestibulit vilket innebär stor smärta. Tusentals kvinnor söker varje år sjukvård men många får fel diagnos och rekommenderas svampmedicin vilket inte botar utan tvärtom kan förvärra problemen och vara direkt farligt.
Symptom avfärdas
Det som är likvärdigt för samtliga av dessa tillstånd är synen på kvinnan och att det ofta viftas bort som naturliga eller oansenliga tillstånd som inte behöver medicinsk vård. Detta har visat sig vara helt felaktigt. För dessa personer är det nödvändigt att få rätt diagnos så snabbt som möjligt. Det finns medicinsk och annan hjälp att få men det erbjuds i alltför liten utsträckning. Rapporter vittnar också om att smärtlindring i större utsträckning ges till män.
Kvinnors upplevelser av att inte bli lyssnade på eller tagna på allvar har konstaterats påverka vårdförloppet
Kvinnors upplevelser av att inte bli lyssnade på eller tagna på allvar har konstaterats påverka vårdförloppet. Kvinnor drar sig till och med för att prata om sitt lidande och kan känna svårigheter att återberätta om händelsen. Det förekommer också att kvinnor vid gynekologiska undersökningar upplever brist på förståelse och empati om de visar oro eller rädsla, även om orsaken är tidigare trauma. Flera kvinnor lyfter också upp händelser och komplikationer under ingrepp eller bristande resultat efter ett ingrepp (Patientnämndens rapport om kvinnosjukvård 2018, publicerad 2019).
Geografiska skillnader
En kartläggning som Socialstyrelsen genomfört visar att den vård de drabbade får skiljer sig åt över landet. Enbart hälften av regionerna har särskilda vulvamottagningar och vi ska vara glada för att det finns en mottagning i vår region som riktar sig till kvinnor som blivit omskurna.
Enbart hälften av regionerna har särskilda vulvamottagningar
På regionfullmäktiges sammanträde i oktober ställde jag frågor till Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Jonas Andersson (L) om ovanstående problematik och jag blev bestört över hans flata svar. Han tyckte jag gav en ”mörk bild” och såg inga behov av åtgärder. Jag tolkar det som att Andersson inte tror på det som Socialstyrelsen, forskare, patientnämnden och Kunskapscentrum för jämlik vård beskriver. Enligt Andersson ”går ojämlikheten åt rätt håll”, och det är för mig oklart vilken analys han grundar det påståendet i.
Medan de flesta av oss tillägnat oss en könsmaktsanalys som bygger på att rådande diskurs är att mannen är överordnad kvinnan och #metoo briserat verkar Andersson titta åt motsatt håll.
Finns hopp
Dock finns det hopp! Tack vare förhandlingar med Vänsterpartiet genomför regeringen sedan 2015 satsningar på att stärka kvinnors hälsa och utveckla den vård som specifikt berör kvinnor. Men politiken kan göra mer. Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att vi ska satsa på dessa områden, genomlysa våra verksamheter och stärka kompetensen där vi ser att den brister.
Så, ta ett djupt andetag och rannsaka dig själv Jonas Andersson (L). Vill du vara den som står bredvid och tittar på när kunskapen finns om hur det är ställt och när Vänsterpartiet och andra gör allt för att skapa en jämställd vård där kvinnors sjukdomstillstånd tas på lika stort allvar som mäns?
Carina Örgård (V), Hälso- och sjukvårdsstyrelsen