Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att någon skulle bli statsminister som 78-åring, och därmed vara jämngammal med Joe Biden, skulle vara helt otänkbart i Sverige, skriver debattören. Bild: Andrew Harnik, Axel Adolfsson
Att någon skulle bli statsminister som 78-åring, och därmed vara jämngammal med Joe Biden, skulle vara helt otänkbart i Sverige, skriver debattören. Bild: Andrew Harnik, Axel Adolfsson

Skrota ålderismen – sänk konstnaderna att anställa äldre

I USA kan en 78-åring bli president, men i Sverige är det svårt att ens få jobb för äldre. Nu föreslår vi moderaterna att företag som anställer en person som varit arbetslös i över ett år och som är över 55 år, ska få kraftigt sänkta kostnader, skriver Elisabeth Svantesson (M), ekonomiskpolitisk talesperson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Synen på äldre skaver i mig. Och det har den gjort länge. Inte minst under pandemin har den utbredda ålderismen i Sverige blivit smärtsamt tydlig, genom att de höga dödstalen knappt lett till en diskussion. Kan det vara så illa att det beror på att 90 procent av de avlidna varit över 70 år?

Jag har många gånger konstaterat att det finns en utbredd ålderism bland oss. I Sverige värderas sällan ålder och erfarenhet, tvärtom nervärderas den ofta. Enligt en undersökning (World Values Survey) har bara 20 procent av svenska folket respekt för ”äldre”. Och redan efter det att man fyllt 40 år minskar chansen att få ett nytt jobb om man är arbetslös. Är man 65 år och söker nytt jobb, är sannolikheten i princip noll att överhuvudtaget bli kontaktad av arbetsgivaren. Att någon skulle bli statsminister som 78-åring, och därmed vara jämngammal med Joe Biden, skulle vara helt otänkbart i Sverige.

Tydlig ålderism

På arbetsmarknaden är ålderismen tydlig. När nu långtidsarbetslösheten biter sig fast så vet vi att de som är över 55 drabbas hårdast. Jag har länge varnat för att de löper ökad risk att fastna i långtidsarbetslöshet, och att de behöver stöd för att komma tillbaka. Trots det har regeringen inte presenterat några lösningar, och idag saknas helt särskilda insatser för denna grupp. I regeringens vårbudget presenteras bara mer av samma dåliga jobbpolitik som lett till att Sverige har sämst utveckling vad gäller arbetslöshet i hela EU. Det är uppenbart att de saknar politik för att vända utvecklingen.

Moderaterna föreslår nu att företag som anställer en person som varit arbetslös i över ett år, och som är över 55 år, ska få kraftigt sänkta kostnader. En kostnadssänkning som motsvarar två arbetsgivaravgifter. Dessutom ska man ha det under dubbelt så lång tid – genom ett utökat nystartsjobb. Det handlar om en ökning från ett till två år. Arbetsförmedlingen bör också särskilt arbeta med den som är över 55 år. Vi vill också ge större möjligheter till praktisk kompetensutveckling ute på arbetsplatser för personer med lång arbetslivserfarenhet. Arbetsförmedlingen bör särskilt arbeta med denna grupp.

Underlätta omställning

Moderaterna har länge drivit frågan om en högre åldersgräns i studiestödssystemet – upp till 60 år - så att man kan ställa om mitt i livet. Omställning och vidareutbildning måste underlättas. Även för den som fyllt 55 år.

Ska ålderismen bekämpas går det inte att bortse från att många diskrimineras på grund av sin ålder. Därför vill Moderaterna också att Diskrimineringsombudsmannens arbete förstärks vad gäller åldersdiskriminering. Här finns mycket mer att göra.

Det handlar om respekt och människovärde, men också om att fler måste sätta ner foten mot en arbetsmarknad där sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare minskar redan i 40-årsåldern.

Slutligen, jag kan inte skaka av mig känslan att synen på äldre i Sverige är ovärdig. Det handlar om respekt och människovärde, men också om att fler måste sätta ner foten mot en arbetsmarknad där sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare minskar redan i 40-årsåldern. Det leder till att färre bidrar till det gemensamma, men också till utanförskap och personliga tragedier. Detta måste politiken ta tag i.

Elisabeth Svantesson (M), ekonomiskpolitisk talesperson