Replik
9/12 Pinsamt enkelspårigt att allt ska byggas i klassisk stil
Mikael Ekegren, lektor på Chalmers, ifrågasätter Göteborgs strategi att omvandla förorter till trädgårdsstäder. Ekegren hävdar att alla delar av Göteborg har ett värde och att det är ohyfsat att stadsutveckla utan hänsyn till modernismens kvalitéer. Även bostadsområden som hämtat inspiration från ”amerikanska markslukande villamattor”, ska värnas då de ”ger plats för det gröna i boendet”. Ekegrens hävdar att Göteborgs stadsbyggnadspolitik är så enfaldig att den har släktskap med Trump och 30-talet envåldshärskare.
Som politiskt ansvarig för Göteborgs första plan att omvandla en förort till trädgårdsstad, nämligen Biskopsgården, tycker jag debatten är viktig. Den tidigare planen var, likt Ekegren förespråkar, att förtäta stadsdelen med respekt för det befintliga. Punkthus och lameller. Att inriktningen ändrades grundar sig främst i en politisk vilja att lösa de stora sociala och ekologiska problem som orsakats av både de förorter och villamattor Ekegren värnar.
Sovande förstäder
Samtliga av Sveriges särskilt utsatta områden är byggda under några få decennier då en stark modernistisk syn på stadsutveckling rådde. Levande gatuliv som skapar möten mellan människor, byttes ut mot sovande förstäder med slumrande förortstorg. Grundtanken var att bygga utifrån bilens behov. Därför saknas ett orienterbart och gångvänligt gatunät i våra förorter. Villorna byggdes separerade från lägenheterna, gärna med en motorled emellan. Resultatet ser vi i dag i form av några av Europas mest segregerade och våldsdrabbade bostadsområden.
Grundtanken med Göteborgs trädgårdstadsstrategi är att skapa förorter mer anpassade efter människor och mindre efter 60-talets bilism. Ekegrens liknelse med 30-talets envåldshärskare känns ärligt talat mest trött. Frågan är om det snarare vittnar om att han inte bemödat sig att faktiskt läsa programmet för Biskopsgården. Debatten hade gynnats av konkretion.
Själv är jag mer intresserad av hur vi kan bygga med ett respektfullt bemötande till människan och hennes behov än till de stadsbyggnadsideologier som rådde på 50-, 60- och 70-talen
Vilka specifika förslag menar Ekegren hade fallit 30-talets envåldshärskare i smaken? Omvandlingen av motortrafikleden Yrvädersgatan till en trädbeklädd boulevard med plats för uteserveringar? De drygt tusen nya stadsradhusen som skapar blandade bostadsformer i mänsklig skala och ger nya barnfamiljer en egen trädgård? Nya entrén till Svarte Mosse, som nu uppgraderas till stadspark? Hade Ekegren faktiskt läst programmet hade han märkt att stor omsorg tagits till att inte bara bevara utan tillgängliggöra den grönska som finns i Biskopsgården.
”Även om grannhusen [i förortsbebyggelse] inte alltid är de finaste, förtjänar de ett respektfullt bemötande”, skriver Ekegren. Själv är jag mer intresserad av hur vi kan bygga med ett respektfullt bemötande till människan och hennes behov än till de stadsbyggnadsideologier som rådde på 50-, 60- och 70-talen.
Emmyly Bönfors (C) Kommunalråd, ledamot stadsbyggnadsnämnden