Replik
Hållbara livsmedel, 28/2
Det gatlopp som docent Stefan Wirsenius har fått löpa i media för sina klarsynta uttalanden om ekologisk matproduktion för tankarna till Galileo Galilei. Sist ut i raden av belackare är Gunilla Almered Olsson, professor i humanekologi vid Göteborgs universitet. Hon skriver att klimataspekten inte kan mätas med endast "en variabel", nämligen markanvändningen.
Nej, men just den variabeln har visat sig vara den viktigaste. Det är extremt intressant och Stefan Wirsenius borde prisas som en framstående forskare av Gallileo Galileis snitt. Låt mig ge ett exempel från Wirsenius forskning som borde väcka mer uppmärksamhet än vad det har gjort.
Mat- och klimatlistan från SLU som Elin Röös har tagit fram anger klimatpåverkan för mjölk, fil och yoghurt till 1 kg CO2e per kg produkt. Men enligt Wirsenius artikel som publicerats i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Nature är effekten från utebliven kolinlagring i skog cirka 6 kg CO2 per kg produkt. Alltså sex gånger högre. Detsamma gäller intressant nog även för nötkött där den uteblivna kolinlagringen i skog är 150 kg CO2 per kg produkt.
Vad Wirsenius och hans kollegor har gjort är att de har kompletterat bilden av djurhållningen på ett ytterst förtjänstfullt sätt.
Vad Wirsenius och hans kollegor har gjort är att de har kompletterat bilden av djurhållningen på ett ytterst förtjänstfullt sätt. Vi kan därmed på goda grunder konstatera att djurhållningens miljöpåverkan har underskattats.
Eftersom kommunala livsmedelsstrategier ofta har innehållit mål för ekologisk mat har dessa visat sig vara kontraproduktiva. I synnerhet som dessa i regel nås genom ekologisk komjölk.
70 procent av den svenska skörden från åkermark blir djurfoder och hela 90 procent av den ekologiska skörden går samma väg.
Gunilla Almered Olsson prisar svenskt jordbruk och dess naturbetesmarker och skriver att Sverige inte har brist på jordbruksmark. Men då förbiser hon att 70 procent av den svenska skörden från åkermark blir djurfoder och hela 90 procent av den ekologiska skörden går samma väg.
Det är väl utmärkt att vi har åkermark över och om vi genom en övergång till en växtbaserad kost kan få ännu mer jordbruksmark över. Vi kan då genom en övergång till växtbaserad kost låta den överblivna svenska åkermarken beskogas med kolbindande träd vilket är det enda sätt som mänskligheten känner för att fånga koldioxid.
Jag förundras över att Nordkorea (som har 100 procent självförsörjning) verkar ha blivit idealet för svensk livsmedelsproduktion.
Gunilla Almered Olsson skriver även att "utlokaliseringen av matproduktion" leder till ökad sårbarhet om leveranser skulle utebli. Men även om vi enbart äter mat som producerats i Sverige kommer vi att vara lika sårbara eftersom vi inte producerar en endaste kalori livsmedel i Sverige som inte är beroende av importerade produkter som gödsel, foder, bekämpningsmedel, drivmedel, etcetera.
Faktum är att engelska forskare vid Chatham house menar att "handel är den ultimata livsmedelssäkerheten". Jag förundras över att Nordkorea (som har 100 procent självförsörjning) verkar ha blivit idealet för svensk livsmedelsproduktion.
Det är hög tid att vi avskaffar den otidsenliga skolmjölken och vänjer våra barn av från vanan att konsumera en annan arts bröstmjölk.
Om livsmedelssäkerhet är viktigt på riktigt bör vi verka för handel och för att sluta slösa med vår mat genom att låta den ta omvägen genom ett stackars djur. Därför är det hög tid att vi avskaffar den otidsenliga skolmjölken och vänjer våra barn av från vanan att konsumera en annan arts bröstmjölk. Den produceras med ett stort lidande för djuren och en extremt stor miljöpåverkan.
Jonas Paulsson
Köttfri måndag