Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

De traumatiska berättelser som vandrat från generation till generation i min och alla de drabbades släkt har varit hemska, men måste minnas och får aldrig glömmas, skriver debattören. Bild: Marko Säävälä/ TT
De traumatiska berättelser som vandrat från generation till generation i min och alla de drabbades släkt har varit hemska, men måste minnas och får aldrig glömmas, skriver debattören. Bild: Marko Säävälä/ TT

Nej Ann Linde – massövergrepp är inte synonymt med folkmord

Vi borde vara bortom diskussionen om huruvida det som skedde i dåvarande Osmanska riket 1915 verkligen var ett folkmord. Att Ann Linde använder ett begrepp som ”massövergrepp” riskerar att förminska och relativisera det som de facto var just ett folkmord, skriver Maria Hind Alias (S), själv ättling till några av de som undkom och överlevde.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 24 april var minnesdagen över folkmordet på kristna i dåvarande Osmanska riket, som drabbade miljontals civila. Politiska ledare över hela världen har fördömt folkmordet, nu senast USA:s president Joe Biden. Även den svenska regeringen har fördömt det som skedde 1915. Men tyvärr har varken borgerliga eller socialdemokratiska utrikesministrar erkänt händelsen som ett folkmord. Istället betecknar utrikesminister Ann Linde den 24 april som en ”minnesdag över massövergreppen 1915”.

LÄS MER: Det är inte politikernas roll att skriva historia

Jag vet att Ann Linde är en klok och engagerad utrikesminister, som mycket väl känner till vad folkmordsbegreppet innebär. Jag förstår att det bär med sig en juridisk innebörd och ansvar för den som har utfört dådet. Och jag har respekt för att man som högsta ansvarig behöver göra olika diplomatiska avvägningar. Att Ann Linde själv just nu är ordförande för den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE komplicerar naturligtvis frågan. Men att använda ett begrepp som ”massövergrepp” riskerar verkligen att förminska och relativisera det som de facto var just ett folkmord.

Dags att gå från ord till handling

Vi borde vara bortom diskussionen om huruvida det som skedde 1915 verkligen var ett folkmord. Folkmordet på kristna minoriteter var ett försök att etablera en homogen muslimsk stat. Där fanns inte plats för minoriteter. Resultatet blev att miljontals människor led, förföljdes, våldtogs, traumatiserades, tvångskonverterades och mördades. Forum för levande historia, en myndighet som verkar under Kulturdepartementet, beskriver och benämner det som hände i det Osmanska riket 1915 som ett folkmord. Socialdemokraterna har kongressbeslut på att erkänna detta folkmord. En majoritet i Sveriges riksdag har ställt sig bakom ett erkännande. Och statsminister Stefan Löfven har lovat att ett sådant erkännande ska komma från den svenska regeringen. Det är hög tid att regeringen går från ord till handling nu.

LÄS MER: Folkrättsexpert försvarar Ann Linde

Att Turkiet inte har ryggrad nog att be om ursäkt och ta sitt historiska ansvar är en skam. Istället försöker regimen att så tvivel om huruvida det verkligen har ägt rum. Jag förstår att Erdogans Turkiet kommer att reagera negativt på ett sådant erkännande. Jag tvivlar inte på att han kommer att försöka stoppa olika viktiga internationella samarbeten om Sverige skulle erkänna folkmordet. Men nu står vi verkligen inte ensamma längre. När Turkiets mäktigaste allierade, USA, kan och vågar erkänna folkmordet 1915 så behöver vi inte vara lika oroliga för turkiska reaktioner längre.

Handlar om upprättelse

För till syvende och sist handlar detta om att ge offren för folkmordet och deras ättlingar upprättelse. Slavättlingarna i USA, aboriginerna i Australien, de överlevande från Förintelsen och offren för folkmorden i Rwanda kan alla vittna om hur viktigt det har varit att få erkännande för det ondskefulla övergrepp eller försök till utrotning som de har tvingats bära som en historisk oförrätt – generation efter generation.

LÄS MER: Socialdemokraterna måste våga bestämma sig om Seyfo

Folkmordet 1915 bär på vittnesmål om liknande grymheter. Jag är själv ättling till några av de som undkom, några av överlevarna. De traumatiska berättelser som vandrat från generation till generation i min och alla de drabbades släkt har varit hemska, men måste minnas och får aldrig glömmas. Nedan beskrivs ett par händelser ur den hemska historia som varit verklighet för mina förfäder: Människor samlades ihop för att begravas levande i nedgrävda gropar.

Dessa barbariska händelser var mina förfäders verklighet, detta har varit kristna minoriteters vardag inom Osmanska riket. Detta ska aldrig förminskas eller glömmas.

Kvinnor våldtogs framför sina makar, inför publik varefter hustru och make mördades. Människor låstes in i sina hem och brändes sedan till döds. Kvinnor och barn kidnappades och tvångskonverterades, kidnappade pojkar utbildades till strid mot sin egen befolkning och flickor kidnappades för att användas som slavar. Dessa barbariska händelser var mina förfäders verklighet och deras berättelser har levt vidare. Detta har varit kristna minoriteters vardag inom Osmanska riket. Detta ska aldrig förminskas eller glömmas.

LÄS MER: Kritikstorm mot Ann Linde efter tweet

Vi socialdemokrater har varit tydliga med att ställa oss på rätt sida om historien när det gäller Förintelsen. Det är hög tid att Sverige som land ställer sig på rätt sida om historien också när det gäller folkmordet på kristna i Osmanska riket 1915. Inspireras av Biden! Lyssna på Socialdemokraternas kongressbeslut, på riksdagens beslut och på Forum för levande historia. Det är dags att infria löftet från statsminister Stefan Löfven: erkänn folkmordet på mina förfäder 1915!

Maria Hind Alias, ordförande för S-föreningen för jämställdhet, emot hedersförtryck och våldsbejakande extremism.