Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Låt inte en gigantisk utredning bromsa bostadsbyggandet

Göteborg kan visa upp en modell för socialt och ekologiskt bostadsbyggande på markområdet mellan Valhallabadet och Nya Ullevi. Politiker kan här ta initiativet för att utveckla och genomföra en ny grön, tät blandstad med mångfald, skriver Tomas Lundberg, arkitekt MSA på Folkstaden.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Evighetsutredningen ”stadsutveckling Valhallagatan/evenemangsområdet” togs det beslut om i januari, där ett första steg av stadsledningskontoret blir klart efter sex månader. Utredningen sägs kunna pågå under fyra år till en kostnad av hela 180 miljoner. Alltså för bara utredningen.

Göteborgs politiker bör avsluta utredningen och förslagsvis dela upp den samt området i två huvuddelar: norr respektive söder om Valhallagatan. Norr om Valhallagatan, mellan Valhallabadet och Nya Ullevi kan ett program och en ny modell snabbare tas fram för en grön, tät blandstad. Grusplanerna är byggklar mark och bostäder kommer att ge nytt liv till det ödsliga evenemangsområdet. I den andra huvuddelen, söder om Valhallagatan, kan parallellt en utredning fortsätta om arenornas och Valhallabadets framtid samt områdets utveckling.

Det är beklagligt att det finns central, attraktiv kommunal mark som inte används i bostadsbristens Göteborg. I sammanhanget kan nämnas Frihamnen och Skeppsbron, två centrala stadsbyggnadsprojekt med politiska ambitioner som tyvärr avbrutits med flera omtag genom åren.

De senaste 20 åren har bostadsbyggandet i Sverige till större del drivits av privata aktörer, där fyra stora privata byggbolag har en oligopolliknande ställning. Byggbolag kontrollerar hela kedjan, från material till byggande och försäljning, vilket kallas vertikal integration i byggsektorn.

I dag kan vi se en viss avmattning i prisutvecklingen för bostäder men Sverige har under senare år haft de högsta nybyggnadspriserna i EU, 66 procent över genomsnittet (Eurostat 2017). De senaste 20 åren har bostadsbyggandet i Sverige till större del drivits av privata aktörer, där fyra stora privata byggbolag har en oligopolliknande ställning. Byggbolag kontrollerar hela kedjan, från material till byggande och försäljning, vilket kallas vertikal integration i byggsektorn. Konkurrensverket har tagit upp det här i en rapport (2018:7): ”Bättre konkurrens i bostadsbyggandet”.

Allmännyttan/ Framtiden AB har efterlyst planlagd mark för att kunna uppfylla direktiv från våra politiker om att bygga bostäder. Samtidigt har Sveriges Allmännytta i en utredning framfört svårigheter att både få in anbud och då även kontaktat utländska byggbolag. De har också i en rapport uppmärksammat att byggpriserna ökat med 48 procent under perioden 2015–2018.

De senaste årens byggande har dominerats av dyra bostadsrätter. Här finns inga incitament för en byggherre att investera ur ett mer långsiktigt ekonomiskt perspektiv, till exempel med förnybara energikällor/solceller eller materialval då byggnaden snabbt ska säljas till en bostadsrättsförening.

Våra politiker måste börja agera och lägga fram förslag för att komma tillrätta med skenande bostadspriser och en dysfunktionell marknad.

Under många år kan man säga att vår kommunala planering och större privata byggbolag gått hand i hand och skapat de högsta nybyggnadspriserna i EU. Långa processer kring detaljplaner gör att endast få, stora aktörer har råd att delta och ligga ute med kapital. Nu ska inte kompetenta byggaktörer lastas för det, då byggande är ett risktagande som behöver vinstmarginaler. Men våra politiker måste i stället börja agera och lägga fram förslag för att komma tillrätta med skenande bostadspriser och en dysfunktionell marknad.

Vad behövs för att åstadkomma ett socialt och ekologiskt bostadsbyggande?

I hela Sverige och i Göteborg äger kommunerna själva stora markområden. Det finns redan förebilder i Tyskland, Örebro och Wien som kan studeras.

I korthet så går det ut på att: Göteborg ska förplanera sin mark med en enkel struktur/detaljplan för en grön, tät blandstad och därefter markanvisa både mindre och större tomter efter valda kvaliteter till fast pris. Här kan olika aktörer medverka som allmännyttan, byggemenskaper, de kooperativa aktörerna samt stora och små privata byggaktörer. Det här har tidigare framförts av både arkitekter och politiker. Varför händer inget?

Den här modellen är något annat än det förslag som det privata konsortiet av byggherrar och arkitektföretag lagt fram för evenemangsområdet, vilket ökar segregationen. Det är också något annat än den förlegade konsortiemodell som Älvstranden Utveckling AB arbetar med. Det här står heller inte i motsättning till byggaktörsdrivna detaljplaner, som parallellt kan vaska fram byggbara tomter.

All ära också till dialoger, workshops och platsskapande kulturprojekt, men bristen på koppling till vad som verkligen byggs i senare skede gör det ofta till meningslösa processer.

Stadsbyggnadskontoret har nyligen presenterat en ny översiktsplan och en ny arkitekturpolicy. I målsättningar kring hållbarhet och gestaltning staplas ord på ord i långa dokument. Tyvärr kan det hela lätt förvandlas till floskler om orden inte tas vidare genom modeller och ett genomförande av våra politiker och tjänstemän. All ära också till dialoger, workshops och platsskapande kulturprojekt, men bristen på koppling till vad som verkligen byggs i senare skede gör det ofta till meningslösa processer. Det är ”hårdvaran” som är det viktiga: en fungerande planprocess, markanvisningar och ett genomförande av ett stadsbyggande med mångfald.

Politiker, ta initiativ till en ny modell för socialt och ekologiskt bostadsbyggande tillsammans med arkitekter, planerare och andra aktörer. På det stora området mellan Valhallabadet och Nya Ullevi kan en tät, grön blandstad visas upp på en bomässa inom några år!

Tomas Lundberg

arkitekt MSA, Folkstaden