Lek med tanken att vi har två barn som går i låg- eller mellanstadiet i en av landets alla kommunala skolor. Det ena barnet har en förälder som älskar att förbereda matsäckar av olika slag, att baka, att laga mat. Gastronmiskt begåvad helt enkelt. Helgfrukostar läggs ut på löpande band på instagram. Många likes och hjärtan. Pepp och beröm från andra minst lika duktiga föräldrar. När barnets kompisar sover över ser det ut som att de vaknat upp på ett Spa-hotell. Det är endast havsutsikten och massagefåtöljen som saknas. Bilderna ser så utomordentligt aptitliga ut att det inte gör något. Det medskickade mellanmålet håller lika hög standard, ett slags matsäckarnas skrytbygge. Trerätters i miniatyr, med dessert.
Trött ensamstående
Sen har vi det andra barnet, vars förälder är en trött ensamstående byggnadsarbetare. Tung i sinnet av livets allvar redan innan matsäcken ska förberedas. Det vackraste i medtagbar föda han mäktat med var en dubbelvikt Lingongrova med ost i, i en alldeles för stor gammal glassbytta på två liter. En gång delade han en kiwifrukt lite snyggt och lade i en fryspåse till barnet att ha med sig. Det var nära att den åkte upp på Instagram, men bara nära. Besvikelsen när ungen kom hem och han hittade kiwin oäten i ryggsäcken var stor. Men det är klart -- hur skulle man kunna äta en kiwi utan vare sig kniv eller sked? Idiot. En annan gång en hel apelsin.
Den här orättvisan uppmuntrar skolan år efter år. Jag är själv ensamstående med mitt barn och kanske bygger karaktären ovan "löst" på mina tidigare erfarenheter, men det skulle jag aldrig erkänna. Däremot stormade jag in hos rektorn vid ett tillfälle och undrade varför skolan tvingar föräldrar att skicka med matsäck ibland, men framför allt frukt vareviga dag. Jag visste minsann att skolan i Sverige ska vara kostnadsfri. Som svar fick jag att en extra utgift á 50kr per termin (matsäck/ar) var i sin ordning, och att frukten var frivillig. Det kunde jag visst läsa i alla romaner till veckobrev man fick.
Däremot stormade jag in hos rektorn vid ett tillfälle och undrade varför skolan tvingar föräldrar att skicka med matsäck ibland, men framför allt frukt vareviga dag
Det skulle alltså vara frivilligt att skicka med sitt barn frukt till skolan. Frivillighet på papperet, men hur frivilligt är det ifall alla andra barn får frukt hemifrån och ens eget barn inte har med sig något alls? Hur känns det för barnen utan frukt? Eller som har slarviga föräldrar, vars matlådor kan se ut som om någon spytt rätt ner i en plastpåse? Eller de som, av någon anledning, inte fått med sig någon matsäck alls?
Skolverket har godkänt en gråzon genom detta tillåtande och i ärlighetens namn gynnar det endast de barn som redan har bra förutsättningar hemifrån. Detta kanske är ett utav skolornas minsta problem egentligen, men i min mening enkelt att åtgärda. Inga matsäckar och ingen frukt hemifrån. Antingen har vi en kostnadsfri skola, eller så har vi inte det. Mellanting undanbedes.
Andreas Sihlén, ensamstående förälder