Styrman ville naturligtvis inte få detta dokumenterat. Han, som också hade till uppgift att skriva i loggboken, antecknar nästa dag: ”Kapten nykter idag”.
Det han skriver är naturligtvis sant, men i loggböckerna skrivs bara sådant som är relevant, nytt eller utmärkande. Historien är gammal och äldre tiders loggböcker har tjänat ut sin roll när datorer och internet håller reda på var fartygen befinner sig.
Det styrman gör i sin hämndaktion är att bryta mot det språkliga relevanskriteriet. Principen är att det som sägs eller skrivs ska vara relevant i sammanhanget, och som lyssnare och läsare utgår vi ifrån att andra följer relevanskriteriet.
Vi försöker tolka det vi hör som ett relevant yttrande. Om en journalist skulle drista sig till att skriva ”Johan Pehrson höll sitt tal nykter i Almedalen”, skulle vi som läsare börja grubbla. Brukar han vara berusad? Används ordet nykter metaforiskt? Som lyssnare och läsare utgår vi ifrån att informationen är relevant, och så försöker vi hitta en rimlig tolkning.
Om någon säger ”Idag har jag två händer att äta med”, förutsätter det att ena handen varit gipsad eller på annat sätt obrukbar en tid. Att de flesta av oss varje dag skulle kunna säga att vi har två händer att äta med är visserligen sant men irrelevant.
Om man hör en arbetskamrat säga ”Jag låste dörren när jag åkte till jobbet i morse”, krävs det en förklaring. Glömde han det dagen innan, eller?
Så långt har exemplen på brott mot relevanskriteriet varit solklara, men gränsen för vad som är relevant är vag. Är det relevant att skriva att en kvinnlig partiledare hade högklackade skor eller att en manlig uppträdde i kavaj och slips? Sådant läser vi ständigt, och många, men inte alla, uppfattar det nog som relevant information.
”Vad har det med saken att göra?” skulle den kritiskt lagde kunna säga. Det är ju talets innehåll som ska beskrivas och kommenteras, inte kläderna.
Någon gång har jag hört kvinnliga fotbollsspelare irritera sig på att deras utseende beskrivs. Manliga fotbollsspelare slipper oftast den typen av kommentarer.
Relevanskriteriet finns alltid på plats i våra vardagssamtal. Vi försöker säga det som är vettigt och undvika självklarheter. Som regel lyckas vi bra med detta.
I massmediernas kommunikation är det naturligtvis kinkigare när man vänder sig till en stor publik med vitt skilda åsikter och erfarenheter.
Till sist ett välkänt brott mot relevanskriteriet signerat Pippi Långstrump: ”Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö.” Meddelandet skulle skickas med flaskpost. Annika och Tommy opponerar sig mot formuleringen, ingen av dem har någonsin snusat. Pippis svar är att de faktiskt inte har något snus och att informationen således är sanningsenlig.
Men som sagt: relevanskriteriet är alltid relevant i vårt språkliga umgänge.
LÄS MER:Scouter som scoutar
LÄS MER:Har du slutat slå din fru?
LÄS MER:Ja men mitt i meningen
