Replik
till Järntorget, 15/9
Miljardären Petter Stordalen ska investera i Järntorget och förstärka området, bland annat med en modern skyskrapa och med tillhörande hotell. Det är att förvanska Järntorgets genuina kulturkapital, menar socionomstudenten Sofie Fagenheim i en debattartikel i GP (15/9). Men Fagenheim har fått allting om bakfoten. Den brokiga kapitalismen är precis det som har gjort Järntorget intressant.
Området kring Järntorget, Långgatorna och kvarteren bakom Pustervik utgör kärnan i Göteborgs dekadenta, livliga och ja, kapitalistiska kulturliv. Krögare, butiker och entreprenörer är vad som drar folk, såväl göteborgare som turister, till kvarteren runt Järntorget. Det är inte arbetarrörelsen som gjort kvarteren intressanta, utan att företagare, precis som Stordalen, vågat satsa.
En brokig historia
Fagenheim fördömer kapitalismen och gentrifieringen av genuina kvarter, men missar stora delar av Järntorgets historia. Efterkrigstidens Järntorget präglades av prostitution och nedgångna arbetarkvarter. Öppen narkotikaförsäljningen kantades med kriminalitet. Det är först på senare år, när de profitjagande entreprenörer som Fagenheim fördömer, investerat i Järntorget som kvarteren där har börjat blomstra. Den hänsynslösa profitjakten var i själva verket det som gjorde Järntorget till den kosmopolitiska smältdegel det är i dag.
Den hänsynslösa profitjakten var i själva verket det som gjorde Järntorget till den kosmopolitiska smältdegel det är i dag
Tacka kapitalismen för kulturen
Med vass penna och oemotsagd stil skildrar Fagenheim kvarteren vi båda älskar. Second hand-butiker, teatrar, barer med billig öl och skivbutiker är något jag också beundrar. Men de har inte fötts ur arbetarrörelsens vurm för sociala skyddsnät, utan ur företagares visioner om ett bättre Göteborg. Därför borde hon också välkomna Stordalens satsningar. Pusterviks neonröda skylt är, färgen till trots, en symbol för marknadsekonomins briljans, inte områdets politiskt röda historia. Runt om i världen finns det dessutom gott om exempel på när genuin mångfald kan gå hand i hand med förfinad modernitet. New York är kanske det mest självklara exemplet.
Det är lätt att raljera om kapitalismens härjningar, och svårt att genomlida förändringar. Men det som bygger livliga områden starka är en kombination av bra stadsplanering och modigt entreprenörskap, inte nostalgi över en svunnen tid. Framför allt är det slöseri med tid, när det finns riktiga stadsbyggnadspolitiska utmaningar att diskutera. Det hoppas jag att Fagenheim vill göra, förslagsvis i baren på Stordalens nya hotell.
Andreas Eriksson, göteborgare, skribent och debattör