Vi måste kunna kräva av våra politiker att de bemödar sig att förstå vad deras beslut betyder i verkligheten och att beslutstexter speglar avsikten med besluten. Bristen på stringens i platsbokningsrekommendationen är ett tydligt exempel på att detta inte sker, skriver debattören.
Vi måste kunna kräva av våra politiker att de bemödar sig att förstå vad deras beslut betyder i verkligheten och att beslutstexter speglar avsikten med besluten. Bristen på stringens i platsbokningsrekommendationen är ett tydligt exempel på att detta inte sker, skriver debattören. Bild: Maja Kristin Nylander

Inför tvång på platsbiljetter på tåg

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för platsbiljetter på tåg är otydliga och politikerna sysslar med signalpolitik, skriver Ann-Marie Pendrill, professor i fysik och sedan elva år pendlare på västkustbanan, som vill att det införs strikta regler för tågbolagen.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Folkhälsomyndigheten har, troligen omedvetet, utgått ifrån att tåg antingen har obligatorisk platsbokning eller helt saknar platsbokning, men glömt att det också finns tåg där man kan boka men inte måste. På Öresundståg, som trafikerar fler stationer än SJ på sträckan Göteborg-Malmö, är platsbokning frivillig. Även resenärer som har bokat plats kan alltså drabbas av överfulla tåg, vilket rapporterades den 17 juni på Fria ord i GP av en besviken förälder. Detta innebär dessutom en ojämn konkurrenssituation: Medan SJ under våren har garanterat ledig plats intill har andra bolag kunnat fylla sina tåg!

Rekommendationen behöver alltså ändras till ett krav på att alla tågbolag som trafikerar svenska tågspår enbart ska sälja biljetter med platsreservation. Även i regional och lokaltrafiken borde alla resor förbokas - det måste väl gå att lösa genom en mindre ändring i appar?

ANNONS

Behov av precisering

Jag tycker även att vi ska kunna kräva mer av våra politiker. Till exempel att de bemödar sig med att vad deras beslut betyder i verkligheten och att beslutstexter speglar avsikten med besluten. Bristen på stringens i platsbokningsrekommendationen är ett tydligt exempel på att detta inte sker.

Ett annat behov av precisering i regelverket gäller “Offentliga tillställningar”.

Förbudet mot offentliga tillställningar med fler än 50 personer har tillämpats utan urskiljning och eftertanke. Denna nonchalans har bland annat lett till att flera hundra personer varslats om uppsägning och flera tusen ungdomar blivit av med sina sommarjobb, när nöjesparker tvingas hålla stängt eftersom de inte undantas från denna begränsning. Justitiedepartementets text om begränsningar från 11 mars anger att "En sådan begränsning får inte gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Varje begränsning måste alltså vara proportionerlig”.

Vägrat dialog

Politikerna har vägrat en dialog om verkligheten - trots att nöjesparkerna i internationellt samarbete redan tidigt tagit fram en detaljerad handlingsplan för att kunna öppna på ett säkert sätt, med omfattande hygienrutiner, krav på att besök måste bokas i förväg och virtuella köer till tåg i berg-och-dalbanor.

Samtidigt får trängsel i kollektivtrafik, badplatser och inomhus i shoppingcentrum fortsätta. Politikerna silar mygg och sväljer kameler. Beslutet att inte tillåta nöjesparkerna att öppna kan bara ses som en verkningslös signalåtgärd, med prislapp i miljardklassen för att ge sken av att man tar smittorisken på allvar.

ANNONS

Ann-Marie Pendrill, professor i fysisk.

ANNONS