Regeringens och Morgan Johanssons agerande är fullständigt obegripligt och kräver en förklaring. Kritiken som framförs mot Rwanda kommer från olika håll och är samstämmig. Amnesty, Human Right Watch, SÄPO, ex-rwandiska politiker och domare som lyckats fly landet, internationella statsvetare, svenska UD, ett enigt Europaråd med flera kritiserar Rwanda för att vara ett land som förföljer, misshandlar, torterar och mördar de som är oppositionella mot regimen. Att det förekommer falska anklagelser om folkmord, fabricerade vittnesmål, domare som går i regimens ledband, vittnen som själva blir anklagade, korrupta advokater, ja, i princip allt som inte är förenligt med rättssäkerhet och mänskliga rättigheter framgår i många rapporter från skilda håll.
Egen bedömning
I det aktuella fallet med den rwandiska mannen i Sverige uttalade Högsta domstolen att det inte fanns formellt lagliga hinder för att kunna utlämna mannen, men att regeringen skulle göra en egen bedömning i fallet utifrån Europakonventionen.
Högsta domstolen underströk vidare att ”…rättssystemet i Rwanda har allvarliga brister” och att ”…Rwanda förföljer och till och med torterar och avrättar personer som ingår i den politiska oppositionen”. Att mannen som hämtades i ett rwandiskt flygplan från Bromma den 25 april just varit politiskt aktiv råder det ingen tvivel om. Migrationsverket avslog nämligen hans ansökan om medborgarskap på grund av medlemskort som visade att han var aktiv i partiet FNL, ett parti som är i väpnad konflikt med regimen i Rwanda. Utöver det intygade Victoire Ingabire, världens mest kända rwandiska oppositionspolitiker, vars släktingar, partikolleger och partimedlemmar har förföljts och mördats av regimen, i ett skriftligt yttrande att mannen hade varit politiskt aktiv tillsammans med henne.
Medan många andra länder för länge sedan har genomskådat Rwandas strategi tillhör Sverige ett av de få länder som blåögt köper diktaturens propaganda
Högsta domstolen slog också fast att om regeringen beslutade att vid utlämning av mannen till Rwanda måste övervakning ske. Men regeringen struntade fullständigt i vad Högsta domstolen ansåg. Mannen utlämnades utan att någon övervakning eller uppföljning skulle ske.
Medan många andra länder för länge sedan har genomskådat Rwandas strategi tillhör Sverige ett av de få länder som blåögt köper diktaturens propaganda.
Rwanda erkänner naturligtvis inte någon del av kritiken utan hävdar att rättssystemet på samtliga områden är helt förenligt med hög rättssäkerhet. Det är ren lögn, men diktaturer som vill komma åt sina politiska motståndare har använt olika svepskäl för att få dem utlämnade. Vanligast är som Turkiet att använda terrorism som svepskäl. Ryssland anklagar sina motståndare för att vara nazister. Rwanda använder i stället folkmordet som ägde rum för trettio år sedan för att komma åt dem som satt sig upp mot regimen.
Lärde sig läxan
Några eventuella garantier från rwandiskt håll om en rättvis rättegång går förstås inte att förlita sig på. Det misstaget gjorde Norge då en rwandisk medborgare blev utlämnad 2014. Norge lärde sig av läxan och vägrade att lämna ut en person när Rwanda nyligen återkom med en ny begäran av utlämning.
Ett annat varnande exempel är Paul Rusesabagina, den tidigare hyllade hjälten och förebilden för filmen Hotel Rwanda, som dömdes till livstids fängelse hösten 2021 efter att ha kidnappats till Rwanda. Amnesty har i det målet rapporterat om tortyr. Det finns också omfattande kritik om att rättegången var riggad. Trots att målet varit så uppmärksammat i omvärlden var den rwandiska diktaturen helt likgiltig för kritiken.
Påtagliga likheter
Det går förstås inte heller att bortse från vilken samtid vi lever i. Vi blir på ett plågsamt men tydligt sätt dagligen påminda om hur en diktatur fungerar genom rapporter från Ryssland. Rwanda har påtagliga likheter med Ryssland, där också är fråga om en regims fulla kontroll över domstolar och media, och där regimen styrs av en enda person. I Rwanda är det Paul Kagame som sett till att alla försök till opposition brutalt har tystats ner. Lika otänkbart som det skulle vara att utlämna en ryss som opponerat sig mot Putin till Ryssland, borde det vara att göra det med en rwandier som gjort motsvarande sak mot president Kagame till Rwanda. Eller att skicka politiskt aktiva kurder till Turkiet.
Det är höjden av inkonsekvens och hyckleri att som regeringen göra skillnad på politiskt aktiva personer från Turkiet och Rwanda. Vi undrar varför. Och ännu mer undrar den rwandiska mannens fru och hans två döttrar i Göteborg, 13 och 8 år gamla, som riskerar att ha förlorat sin pappa för alltid.
Vad svarar du dem Morgan Johansson?
Thomas Bodström, advokat
Hanna Larsson Rampe, advokat