Vi påverkas av det vi ser. Konst väcker känslor. Konst utmanar och provocerar. Det är så det ska vara!
Vi är nyligen hemkomna från Stockholm där vi besökt utställningar och konstmuseer. Det är roligt att upptäcka ny och gammal konst. Vi uppskattar konst men vi gillar inte all konst. Vi tycker om att bli överraskade av det vackra, imponerade av hantverket, utmanade i våra tankar och provocerade i våra tankebanor. Sedan behöver vi inte tycka om allt, men det är precis så det ska vara. Vi får välja själva.
Fem barnbarn
Vi har fem barnbarn, flickor i åldrarna 2,5 till 10,5 år. Vi brukar visa dem det vi själva tycker om. De ritar och målar vilket vi uppmuntrar. Äldsta flickan tog vi till Göteborgs konstmuseum och visade tavlor, för att sedan gå till hobbyaffären och köpa färg och penslar.
Vi hämtar regelbundet barnbarn på förskolan. På vägen genom stadsrummet samtalar vi ofta om det vi ser, barnbarnen frågar nyfiket om ”allt”. De ställer frågor om reklamaffischer, skulpturer, uteliggare etcetera. Offentliga bilder väcker deras intresse. De identifierar sig med barnen på Västlänksplanket vid Liseberg station, de som står i ett förstört landskap där de vuxna spelar roulett invid. ”Jag är hon med nallen och du är den stora”, säger lillasyster till storasyster.
På ett Västlänksplank vid Lilla bommen finns ett stort konstverk med två spretande kvinnoben med könet exponerat i jätteformat i ögonhöjd på oss som passerar. Tyvärr kan vi inte ta våra barnbarn till farfars jobb längre. Vad ska vi säga till våra nyfikna barnbarn när de frågar vad konstverket föreställer?
”Stopp! Min kropp!”
Barnens kusin lärde sig frasen ”Stopp! Min kropp!” i samband med #metoo. Vad ska hon tro när (tyvärr är riskerna stora) hon kommer att utsättas för grooming eller får frågor om att skicka bilder på sin nakna kropp och snippa till personer på nätet. Om snippor får målas på stan är det kanske så man gör när man är vuxen.
Konsten är och ska vara fri, men så ska också stadsrummet vara! Vi ska inte behöva gå omvägar med barnbarnen när vi går hem från förskolan eller till farfars jobb, bara för att undvika provocerande konst. Vi som vuxna kan ta det, men barn kan inte göra det. De tar in, men förstår inte – eller missförstår.
I många sammanhang ska det göras barnkonsekvensanalys före beslut. ”Barnkonsekvensanalys är en process där uppgiften är att bedöma och redogöra för vad som är barnets bästa i ett visst tidsbundet sammanhang.” Vi tycker att det bör göras även när det gäller stadsrummet; vad som är bäst för barnen när beslut fattas om konstnärlig utsmyckning. Man får inte köra hur fort som helst utanför en förskola. Vi menar att det inte bara handlar om att skydda barnen fysiskt.
Vi tycker att konsten ska vara fri och vi tycker att stadsrummet ska vara fritt. Om detta krockar med varandra bör en barnkonsekvensanalys göras!
Gunilla Lindén, farmormor
Torgny Lindén, morfarfar
LÄS MER:Snippan vid Operan är tillbaka
LÄS MER:Snippsnusk kan aldrig vara konst
LÄS MER:Carolina Falkholts snippkonst vid Operan saboterad
LÄS MER:Carolina Falkholt har målat ett snippkonstverk vid Operan