16 december lade EU-kommissionen fram ett förslag som öppnar för att förbränningsmotorer kan tillåtas även efter 2035, trots tidigare beslut om utsläppsfri nybilsförsäljning. Förslaget, som nu ska förhandlas i EU, innebär en möjlig uppluckring av en av hörnstenarna i den gröna given. Det är illavarslande för Göteborg.
När EU beslutade att fasa ut försäljningen av nya fossildrivna bilar från 2035 var det ett besked som efterfrågats av industrin: tydliga spelregler, lång framförhållning och tid att ställa om. Beslutet föregicks av långa förhandlingar och byggde på vetenskap och teknisk analys. Just därför är det så allvarligt att konservativa krafter nu vill riva upp eller luckra upp beslutet med argumentet att omställningen går för fort.
Stora satsningar i Västsverige
För Göteborg är detta inte en abstrakt klimatdiskussion – det är en fråga om jobb, konkurrenskraft och framtidstro.
Göteborg och Västsverige har gått i täten för elektrifieringen. Fordonsindustrin, underleverantörer, batteriteknik och transportlösningar har investerat tungt utifrån att EU:s långsiktiga inriktning ligger fast. När politiken plötsligt börjar tveka riskerar de företag som tagit ansvar att bli förlorare, medan aktörer som valt att vänta eller bromsa gynnas. Det är ett märkligt – och skadligt – sätt att bedriva industripolitik.
Här genomförs många av Sveriges största industrisatsningar på elektrifiering, batteriteknik och fossilfri mobilitet.
Fordons- och mobilitetsindustrin är en av Västsveriges ekonomiska grundpelare. I Göteborgsregionen finns huvuddelen av Sveriges personbilsindustri och ett omfattande nät av underleverantörer och teknikbolag. Sammantaget handlar det om tiotusentals direkt sysselsatta och långt över 100 000 jobb om man räknar in hela värdekedjan, från utveckling och produktion till logistik och avancerade tjänster. Dessutom står industrin för en mycket stor andel av regionens exportintäkter och privata forsknings- och utvecklingsinvesteringar. Här genomförs många av Sveriges största industrisatsningar på elektrifiering, batteriteknik och fossilfri mobilitet.
Argumentet att omställningen går för fort håller inte. Vi lever redan i en tid där samhället tvingas agera snabbt på andra områden. Försvarsförmågan byggs nu upp i rekordtempo för att möta ett aggressivt Ryssland och ett USA som inte längre är självklart pålitligt. Samtidigt måste både näringsliv och offentlig sektor snabbt höja sin AI-förmåga för att inte halka efter. Ingen hävdar där att tempot i sig är ett skäl att bromsa. Ändå sägs det om klimatet.
Handlar om tillit
Det talas också om ”teknikneutralitet”. Men i praktiken handlar detta om att undvika den grundläggande insikten: att vi måste nå noll fossila utsläpp om klimatpolitiken ska vara trovärdig. Det finns i dag inga realistiska scenarier där nyförsäljning av fossildrivna personbilar är förenlig med det målet.
Tvärtom pekar mycket på att marknaden redan valt väg. Elbilen blir billigare i inköp, har jämförbar räckvidd, kortare laddtider och betydligt lägre drift- och servicekostnader. Just därför är det svårt att se vilka rationella skäl som skulle tala för att nya fossildrivna bilar behöver undantas.
Men frågan handlar om mer än teknik och efterfrågan. Den handlar om tillit.
Varför investera fullt ut i nästa stora omställning – inom energi, transporter eller industri – om erfarenheten är att spelreglerna kan mjukas upp när besluten börjar få verklig effekt?
När EU efter år av faktabaserade beslut ändå öppnar för undantag skickas signalen att även rimliga och nödvändiga miljökrav går att lobba sig ur. Det skadar tilliten till det regelbaserade system som hela klimatomställningen vilar på. Varför investera fullt ut i nästa stora omställning – inom energi, transporter eller industri – om erfarenheten är att spelreglerna kan mjukas upp när besluten börjar få verklig effekt?
Det är också viktigt att vara tydlig med vad 2035-beslutet faktiskt innebär. Det handlar inte om att förbjuda bilar som redan rullar på vägarna. Det handlar om att med mycket lång framförhållning styra nyförsäljningen mot fossilfrihet – precis så som industrin själv ofta efterfrågar.
Slutligen förs argumentet fram att Europa måste skydda sig mot Kina, som i dag leder utvecklingen inom elfordon. Det är en relevant diskussion. Men svaret är inte att bromsa den egna omställningen. Då används fel verktyg. Handelspolitik, standarder och handelsavtal är rätt medel – inte att ge upp klimatambitionen.
För Göteborg står mycket på spel. Att riva upp eller urholka 2035-beslutet skapar osäkerhet där vi behöver långsiktighet. Det är dålig klimatpolitik, dålig industripolitik – och ett ledarskap som undergräver tilliten till systemet.
Henric Widén (L), Civilingenjör, Göteborg
