Slutreplik
8/12 Du bestämmer inte om min kvinnlighet är ett uttryck för förtryck
4/12 Vem ska säga till alla unga tjejer att fillers absolut inte är normalt?
Kathrin Mörtel skriver vidare att hon är stolt över att de fillers hennes skönhetsklinik erbjuder inte behöver “tvättas bort om kvällen för att göras om igen nästa morgon.” Här sätter hon fingret på problematiken. Fillers och andra injektioner innebär att man på bestående vis ändrar sitt utseende. Därför bör fillers inte jämföras med den rouge av lera eller kroppsmålningar Mörtel beskriver, utan snarare med Kinas snörade skor.
Biologi inte förklaring
Däremot håller jag med Kathrine Mörthel om att människan har en inneboende drivkraft till att vilja vara vacker, som säkert kan grunda sig i biologiska och evolutionära faktorer. Men den stora ökningen av fillers bland unga kan inte bara förklaras med hänvisning till människans biologi. Instinkten och begäret kanske härstammar från naturen, men det är kulturen som ger denna drivkraft dess uttryck.
Just nu lever vi i en kultur som präglas av stor utseendefixering, där man skulpterar om sina drag med injektioner för att leva upp till idealen och där det är normaliserat. Även om idealen under historiens gång ändrats mycket skiljer det sig från äldre tiders peruker, kolkritor och riddarrustningar och det bör inte heller jämföras med att träna, sminka sig och köpa kläder. Trots att grunden för att fixa med sitt utseende har biologiska rötter betyder inte det att uttrycken och medlen vi använder oss av är oproblematiska och därför inte bör kritiseras. Fillers och andra injektioner, som innebär att man ändrar sina drag, tar skönhetshetsen ett steg längre och är ett uttryck för en utseendefixerad kultur som gått för långt. Det är inte ett direkt svar på ett biologiskt urtillstånd eller ett naturligt påfågelspel.
Det är svårt att blunda för att särskilt kvinnor utsätts för skönhetshets. Män har också normer och ideal att leva upp till, men för dem är det inte lika vanligt med skönhetsingrepp. Det tror jag har sitt ursprung i att vår kultur i flera hundra år objektifierat kvinnor, och att skönhet har värderats som kvinnors viktigaste egenskap. Unikt för vår tid är däremot hur vanligt det är att ändra sitt utseende, men också hur mycket artificiell och retuscherad skönhet vi exponeras för.
Det är därför inte intresse för skönhet i sig som bör kritiseras, utan normaliseringen av ingrepp, särskilt bland unga, som leder till osunda ideal och påverkar hur kvinnor som kollektiv ser på sig själva. Det är i mina ögon skadligt och bör ifrågasättas, och där en gräns måste dras för vad som är en naturlig strävan efter att vara vacker. Men självklart kan man välja att inte falla offer för dessa ideal, man kan ju istället, som Kathrine Mörtel gör, tjäna pengar på dem.
Bodil Keisu, juriststudent