Replik
Rättegången mot Ann-Sofie Hermansson, 20/1
Maktbärande politiker skall enligt god demokratisk sed hålla ”armlängds avstånd” från kulturen. De skall främja den, inte diktera dess innehåll, värna en fri kulturdebatt, inte kväsa den. När Ann-Sofie Hermansson i egenskap av kommunstyrelsens ordförande i Göteborg ingrep för att stoppa ett samtal om inkludering och representation som skulle äga rum på Blå Stället i Angered i samband med visningen av dokumentärfilmen Burka songs 2.0 i mars 2018 bröt hon mot denna princip.
När filmvisning och debatt senare skulle arrangeras på Litteraturhuset ingrep Hermansson ånyo och hotade att ”se över de offentliga bidragen” om eventet genomfördes. Ovärdigt en politiker i hennes maktställning? Absolut. Det blev inte mindre anmärkningsvärt när Hermansson missbrukade sin maktposition genom att på sin offentliga blogg och annorstädes stämpla två av debattörerna, Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, som ”extremister” som ”försvarar terrorister”. Det är allvarliga beskyllningar, endast i efterhand nödtorftigt underbyggda av lösryckta citat och hörsägen.
Det är allvarliga beskyllningar, endast i efterhand nödtorftigt underbyggda av lösryckta citat och hörsägen
Att en kommunalpamp förmedlar förklenande skvaller om utpekade stadsbor är illa, att stämpla namngivna medborgare som islamistiska extremister är än värre, då Hermansson knappast kan vara omedveten om att det kan trigga hatbrott och försvåra de utpekades möjligheter att göra karriär och leva ett fridfullt och värdigt liv.
Saklig underbyggnad saknas
Förtal och ärekränkning är i svensk lag tänkt att värna den enskilde medborgaren mot hetskampanjer och mobbingdrev, varför åtal väcktes mot Hermansson. Inför förtalsrättegången den 27 januari gick Magnus Norell (GP Debatt 20/1) till angrepp mot Doubakil och Abdullahi. Deras syfte ”är inte i första hand att vinna” och stämningsansökan ”har inget att göra med att Doubakil och Abdullahi är upprörda över att bli kallade extrema. Motivet är helt enkelt att störa, och om möjligt hindra en debatt och diskussion.”
Hur vet Norell allt det han så tvärsäkert påstår? Har han intervjuat Doubakil och Abdullahi?
Hur vet Norell allt det han så tvärsäkert påstår? Har han intervjuat Doubakil och Abdullahi? Analyserar han deras texter och föredrag? Har han umgåtts med dem, sökt förstå hur de tänker och varför? Nej. Norell saknar saklig underbyggnad för sina påståenden.
Som forskare har jag under flera år följt Doubakil och Abdullahi och hört dem problematisera den rättsosäkerhet som under det globala kriget mot terror kommit att underminera den liberala rättsordningens grundläggande principer. Rättstvisten ligger i linje med strävan att värna ett öppet och anständigt samtalsklimat i vilket också svarta muslimska kvinnor i hijab skall få tala.
Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap, vetenskaplig ledare, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet