HP Tran har så rätt i allt han skriver men med det tillägget att dessa pojkar, som han skriver om, redan syns i förskolan. Det är samma pojkar. Det är samma pojkar som vi ger omsorg och undervisning i förskolan. Det är samma pojkar vars vårdnadshavare vi redan har haft långa samtal med om att hitta strategier för att stötta, vägleda och, framför allt, ge trygghet och närhet av vuxna.
Vårdnadshavarna är redan i förskolan oroliga, de ropar på hjälp. Men resurserna i förskolan räcker inte till. Pojkarna som HP Tran berättar om slår bakut redan i förskolan för att de söker närhet till en vuxen som inte har tid.
Tidsbristen i förskolan är ett faktum och orsaken är överfulla grupper vilket leder till bland annat skyhöga ljudnivåer och bristande tillsyn.
Väger tungt på axlarna
När barnen kommer till skolan och blir elever är skolan en fortsättning i barnens liv. De har med sig en upp till sex år lång historia när de kommer till klassrummen. Hos vissa av dessa barn väger deras historia tung på deras axlar. En del klarar inte förändringen och måste guidas lite extra. Det vet vi och det förmedlar vi i övergångssamtal med skolan.
Dessa pojkar har med sig en historia där de har kämpat sedan de knappt kunde gå och deras behov av stöd är väl dokumenterat. Detta stöd måste skolan fortsätta med.
Ibland ser vi det som HP Tran beskriver redan vid två års ålder hos de här pojkarna. Vid tre-fyraårsåldern är det tydligt. Här kan de räddas med rätt resurser och många vuxna omkring sig. Att sätta in resurser först i skolan, ja, då har man missat människans största inlärningsfönster mellan ett och sex år. Då är människans hjärna som mest formbar.
Tidsbristen i förskolan är ett faktum och orsaken är överfulla grupper vilket leder till bland annat skyhöga ljudnivåer och bristande tillsyn
Kära politiker och medborgare, kan vi inte bara enas om att förskola, skola och fritidshem arbetar med samma barn. Skolan är en fortsättning inte en början. Resurser måste sättas in från förskola och genom hela skolsystemet.
Ju yngre barnen är, desto mer resurser krävs för att vi vuxna ska kunna släppa unga välutbildade, goda och självständiga medborgare ut i livet när de är klara med skolan.
Det måste väl ändå vara ett gemensam, allmängiltigt mål. Eller? Att sätta in resurser genom hela skolsystemet är en verklig satsning för att minska framtida brottslighet. Då krävs hela och många miljarder. Inte en futtig halv.
Ledningsgruppen i Förskoleupproret
Anki Jansson
Katrin Nörthen
Diana Hall
Monica Lindström
Annica Järking