Under hösten har det rasat en debatt om utfrysnings- och tystnadskultur, så kallad cancelkultur, på svenska universitet och högskolor. Bakgrunden är att Kalla Fakta nyligen uppmärksammade ett antal fall där forskare blivit anmälda och utfrysta på sina lärosäten efter att ha berört politiskt känsliga ämnen.
Att kunna diskutera och analysera fritt utan utfrysning eller påtryckningar från studenter och kollegor ska vara en självklarhet inom akademin. I Sverige har vi en lång tradition om att stå upp för den fria tanken och det fria ordet. Det är ett fundament för svensk akademi och för den starka liberala demokrati Sverige är i dag.
De senaste åren har vi tagit del av hur studenter och kollegor med en politisk agenda anmält och fryst ute forskare för att de har haft fel ”åsikt”. För några år sedan ställdes en föreläsning in på grund av att ”studenter inte ska bli kränkta”.
Hot mot med akademiska friheten
Efter Kalla Faktas granskning har en nyttig debatt åter fått fart. Vissa har välkomnat diskussionen. Andra har hävdat att problemen inte finns, eller åtminstone inte borde uppmärksammas eftersom lärosätena har många andra utmaningar. Jag tror inte på att sopa problem under mattan.
Som minister ansvarig för Sveriges akademiska miljöer har jag ett tydligt budskap: Den som ser högskola och forskning som ett verktyg för sin identitetspolitiska agenda är på fel plats. Det gäller såväl höger som vänster. Nyfikenhet och sökandet efter kunskap ska vara drivkraften inom akademin, inget annat. Utfrysning och tystnadskultur ska inte förekomma.
Ifrågasättande av invanda tankebanor är en självklar del av kulturen i en fungerande akademi. Även när det gäller svåra områden som rasism är det viktigt att kunna tala öppen för att förstå dess orsaker och konsekvenser. Om vissa tankar eller ord förbjuds, eller självcensureras, blir akademin torftigare och samhället fattigare. En sådan kultur riskerar att påverka vilka ämnen som blir föremål för forskning, vilket hotar den akademiska friheten.
Inga förbjudna ord eller skygglappar
Regeringen tar därför ett nytt initiativ. Expertmyndigheten, Universitetskanslerämbetet (UKÄ), får i uppdrag att fördjupa sig i utfrysnings- och tystnadskulturen på svenska lärosäten. Man ska också genomföra en granskning av alla lärosätens rutiner och arbetssätt när det gäller liknande fall och belysa frågan från ett internationellt perspektiv. Det senare är centralt, vi behöver lära av hur andra länder agerat, både när de gjort rätt och när saker blivit fel.
Utvecklingen i exempelvis USA och Storbritannien, vittnar om att identitetspolitiken har fått starkt fäste, med långtgående konsekvenser som följd. Den utvecklingen behöver motas i grind.
Nyfikenhet och sökandet efter kunskap ska vara drivkraften inom akademin, inget annat
Sverige ska fortsatt ha starka och fristående högskolor och universitet som ligger i internationell framkant. Akademins styrka ligger i att förutsättningslöst få söka ny kunskap, utan förbjudna ord eller skygglappar. Det kommer hela samhället att gagnas av. Jag kommer benhårt stå upp för den akademiska friheten.
Mats Persson (L), utbildningsminister
LÄS MER:Aktivism inom universiteten – frågan som splittrar forskarna