Slutreplik
29/9 Barnombudsmannen förminskar pornografins påverkan
7/10 Nej – Barnombudsmannen förminskar inte pornografins påverkan
Barnombudsmannen (BO) tror inte på ett orsakssamband mellan pornografikonsumtion och sexuellt våld. Det står i bjärt kontrast mot kvinnojourernas paraplyorganisation Unizon, som rapporterar att ”tusentals modiga kvinnor och tjejer” berättar om övergrepp som inspirerats av pornografi varje år.
BO:s skepticism är i nivå med klimatförnekelse. Redan pornografins innehåll antyder varför. Sociologen Nathalie Purcell har undersökt 110 av de 250 mest populära, bästsäljande, kritikerhyllade och inflytelserika filmerna från 1970 till 2012. På 2000-talet visade i stort sett varje film oralsex som genomförs så hårt att kvinnan kväljer eller spyr.
Grovt innehåll
En annan undersökning gjord runt 2005 med 50 slumpmässigt utvalda från de 275 mest sålda/hyrda amerikanska filmerna bekräftar samma bild; 27,6 procent av alla scener presenterade strypsex, och nästan hälften kränkande tillrop mot kvinnor såsom ”fitta” eller ”slyna”.
Folkhälsomyndighetens (FHM) senaste siffror antyder att fyra av tio svenska pojkar och män 16–29 år tittar på pornografi nästan varje dag, så effekterna kan antas vara omfattande.
I två nya studier, en med collegestudenter i USA och en med vuxna i olika åldrar i Tyskland, uppger de flesta män att de antingen imiterar eller vill imitera pornografin. Många erkänner dessutom att de imiterar de mest förnedrande och sexuellt aggressiva handlingarna. Kvinnor, däremot, vill i mycket liten grad imitera pornografi.
Studier med hundratals sexköpare i olika länder indikerar en orsaksmekanism där de utnyttjar den utsatta belägenhet som kvinnorna i prostitution befinner sig i för att påtvinga imitation av pornografi, ibland med gängvåldtäkter.
Det finns inget i forskningen som tyder på att barn skulle påverkas i mindre utsträckning, som BO:s replik antyder. En experimentell studie publicerad 2015 visade 25 minuters kommersiell icke-våldspornografi för danska män i åldern 18–30. Deras attityder jämfördes sen med en kontrollgrupp som sett naturfilmer. Åldern hade ingen betydelse.
Däremot, bland de 40,82 procent mest sexuellt aggressivt predisponerade förstärkte pornografin liknande attityder med över en hel standardavvikelse. Det är en rejäl statistisk effekt!
En metaanalys av longitudinella studier över tid och vanliga sambandsstudier med 20 820 respondenter fann heller inga signifikanta skillnader mellan barn och vuxna vad gäller ökad pornografikonsumtion och ökade sexuella aggressioner.
Ignorerar äldre forskning
BO:s och FHM:s genomgångar struntar i den äldre forskningen, däribland två metaanalyser som räknat ut genomsnittet av 49 högkvalitativa experiment med 4 290 försökspersoner åren 1970–1990 och som otvetydigt styrker ett orsakssamband. Metaanalysernas precision ger ett betydligt tyngre bevisvärde än någon enskild undersökning eller vanlig litteraturgenomgång.
Enligt BO är barn och unga emellertid ”kritiska” till pornografins normer och antas därför inte påverkas. Här tror BO okritiskt att det personerna uppger om sig själva är objektiv information. Det är att göra en informantutsaga till analytisk slutsats, som förminskar pornografins problem.
Pornografins spridning behöver regleras. Ge dem som har utsatts möjligheten att stämma producenter och distributörer av pornografi som sporrat till övergrepp. Hade en sådan lag funnits kanske den 16-åriga flickan vars 22-åriga pojkvän utsatte för så kallat strypsex i Helsingborg sommaren 2015 fortfarande varit i livet.
Max Waltman, forskare vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.