Jag är rädd för att ilskan nu vänds mot "vita" i stället för mot rasism. Vid en sökning på Twitter fann jag lätt ett antal liknande antal uttalanden om hat mot vita. Det skrämmer mig, skriver debattören.
Jag är rädd för att ilskan nu vänds mot "vita" i stället för mot rasism. Vid en sökning på Twitter fann jag lätt ett antal liknande antal uttalanden om hat mot vita. Det skrämmer mig, skriver debattören. Bild: Craig Mitchelldyer

Att i antirasismens namn rikta hat mot vita är bara destruktivt

Teysir Subhi (Fi), ledamot i kommunfullmäktige Göteborg, skrev häromdagen att en krönika hade skrivit om rasism mot vita som en slags hämnd, var "förvirrade funderingar från det teoretiska elfenbenstornet". Vad hon undvek att nämna var vad som föranledde mig att skriva om saken, nämligen att Expo-medarbetaren Bilan Osman på Facebook uttryckt sig rasistiskt, skriver Carolin Dahlman, politisk redaktör Kristianstadbladet.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Replik

2/6 Osmakligt att använda George Floyds död för att tala om "omvänd rasism"

I ett inlägg apropå händelsen med George Floyd skrev Osman ordagrant att hon hade "börjat känna ett förakt för vitheten, vita och er oförmåga att skydda mig", att "för var dag som går så pallar jag inte med vita människor". Hon uttryckte sig i "vi-och-dom" termer, som om alla av en viss hudfärg stod tillhörde samma grupp och agerade unisont.

Mitt resonemang kom alltså inte från ett teoretiskt resonemang, utan utifrån vad en person uttryckt och som jag starkt ifrågasatte. Uppenbarligen var Osman upprörd över hur poliserna agerade mot Floyd, och jag delar hennes ilska. Likaså delar jag "Black lives matter"-rörelsens avsky mot rasism och övervåld. Som liberal och individualist menar jag att allas liv är värdefulla, att varje människa räknas. Jag kämpar för att hudfärg ska spela mindre roll, och att vi ska se och bedömas utifrån hur vi agerar och tänker – inte för hur vi ser ut.

ANNONS

Enbart destruktivt

Att i kampen mot rasism mot svarta vända taggarna mot vita är däremot enbart destruktivt och faktiskt lika illa.

Osmans ilskna ord om "vita" kom som en reaktion mot svartas utsatthet, men vad tjänar det till att ytterligare polarisera och bygga murar mellan människor, att använda samma hudfärgstänkande som man själv är negativ till? Även om det finns strukturer ryms inom varje grupp faktiskt enskilda individer med egna agendor och värderingar.

För mig handlar antirasism om att förminska betydelsen av hudfärg, inte förstärka den. Att jag sympatiserar med Black Lives Matter-rörelsen betyder inte att jag ensidigt stöttar svarta, utan att jag stöttar en färgblind ordning.

Ilskan vänds mot vita

Jag är rädd för att ilskan nu vänds mot "vita" i stället för mot rasism. Vid en sökning på Twitter fann jag lätt ett antal liknande antal uttalanden om hat mot vita. Det skrämmer mig.

Antirasism borde vara att stå upp mot allt typ av rasism. Det blir väldigt märkligt om det framställs som en tävling om vilken grupp som är och varit värst drabbad, och att denna då är de enda som får klaga på fördomar. För mig som liberal är alla fördomar av ondo. Det är tankar som ligger till grund för handling, därför måste man vända sig mot tankarna.

ANNONS

Nu är tid att hålla ihop i stället för att bygga murar.

Carolin Dahlman, politisk redaktör Kristianstadsbladet

ANNONS