Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rasism går inte åt alla håll. Det finns ingen “omvänd rasism”. Det är väldigt bra om Sverige nu får en grundkurs i vad strukturell rasism är genom händelserna i USA. Jag välkomnar alla som vill protestera mot detta, skriver debattören. Bild: John Minchillo
Rasism går inte åt alla håll. Det finns ingen “omvänd rasism”. Det är väldigt bra om Sverige nu får en grundkurs i vad strukturell rasism är genom händelserna i USA. Jag välkomnar alla som vill protestera mot detta, skriver debattören. Bild: John Minchillo

Osmakligt att använda George Floyds död för att tala om "omvänd rasism"

Nu ser vi hur debatten kring polisens övervåld mot svarta i USA blossar upp även i Sverige. Många uttrycker solidaritet med Black Lives matter, vilket är bra. Men som på beställning kommer även utspelen om den omvända rasismen - den mot vita som är lika illa. Men det finns ingen omvänd rasism. Den strukturella rasismen, som finns även i Sverige, drabbar icke-vita, skriver Teysir Subhi, Feministiskt initiativ.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den fruktansvärda filmen på när polismannen trycker sitt knä på George Floyds nacke tills han dör upprör. Många visar att de stöttar Black lives matter. Det är bra. Det blir förhoppningsvis nu tydligt för alla vad rasism är. Tyvärr så räknar jag med att debatten återigen snart är bortglömd på sociala medier och i pressen.

För ofta stannar diskussionen där. Det blir svårare för många när vi påminns om att även Sverige är drabbat av strukturell rasism, att även i vårt land finns en rasifierad underklass i förorter, och att övervåld från väktare och polis finns även här, om än inte i samma grad.

Förvirrande funderingar

För vissa så slår det rent av bakut. I provinstidningen Kristianstadsbladet tycker ledarskribenten Carolin Dahlman att tiden är rätt att prata om “rasism mot vita” och reaktionerna nu minsann inte får bli någon slags “hämnd” på vita.

Det är lätt att avfärda sådana texter som förvirrade funderingar från det teoretiska elfenbenstornet, utan kontakt med verkligheten. Men den bistra sanningen är att diskussionen om omvänd rasism rört sig från ytterkantsfenomen in till politikens finsalonger. Låt mig berätta om när samma termer användes av några av Göteborgs ledande politiker.

Göteborgs plan för insatser mot rasism 2020–2023 är ett resultat av regeringens uppdrag att moverka rasism. Planen har identifierat ett antal minoritetsgrupper som löper högre risk för att utsättas för rasism; afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer och föreslår åtgärder för att motverka rasismen. Att det är just dessa minoriteter som är mest utsatta för den strukturella rasismen i Sverige bekräftas av tidigare studier.

Debatten kapades

För fyra månader sen, i februari 2019, så hade vi i kommunfullmäktige i Göteborg en debatt om den här planen. I stället för att fokusera på det planen är till för att motverka, att förbättra för de grupper som utsätts för rasism så blev debatten till stora delar kapad till att i stället handla om hur människor från minoritetsgrupper diskriminerar “etniska svenskar”. Svenskfientlighet ylade Sverigedemokraterna, och Demokraterna och Socialdemokraterna skrev ett gemensamt yrkande om att inte vissa grupper som utsätts för rasism ska utpekas framför andra.

Trots att planen över huvud taget inte säger emot detta, eftersom den inte talar om individers fördomar eller taskig bemötande av varandra, utan om rasism som samhällsfenomen och som del av en maktutövning. Utan att nämna de grupper som utsätts mest för rasism så urvattnas planen och blir ett allmänt “bete-er-schysst”-dokument.

Utan att nämna de grupper som utsätts mest för rasism så urvattnas planen och blir ett allmänt “bete-er-schysst”-dokument.

Visst, jag och andra hade flera inlägg om hur strukturell rasism marginaliserar minoritetsgrupper i arbetsmarknaden och i bostadsmarknaden. Flera exempel på hur rasism leder till ohälsa och död för vissa. Men mitt intryck är att vi i den rödgrönrosa koalitionen och ett enstaka inlägg från mer sansade röster i Liberalerna fick ägna tiden åt att försvara etablerad forskning och själva riksdagens definition av rasism. I stället för att diskutera hur Göteborg ska kunna genomföra sin plan mot rasism, så fick tiden ägnas åt bemöta halmgubbar från tyckare som försöker späda ut och motarbeta själva planen.

För mig som afrosvensk så var det extra skrämmande att inse hur långt populismen och den meningslös symbolpolitiken har kommit. När den ledande företrädaren för Göteborgs näst största parti går upp i talarstolen och börjar prata om att det han föreslår inte kan vara rasistisk för att han har en “ganska mörk” fru så kunde jag dock inte annat än le, eftersom liknande argument nyligen anfördes av SD:s chefsideolog Mattias Karlsson.

För det hänger ihop. Denna debatt i Göteborg är talande för resten av Sverige. Det finns en problematik med hatbrott mot just dessa grupper och strukturell marginalisering och diskriminering i hela Sverige. Vi har även ett problem med Sverigedemokrater som försöker att skifta fokus mot en så kallad ”omvänd rasism” genom att göra skillnad mellan vita svenskar och rasifierade svenskar trots att det i båda fallen handlar om infödda svenskar. När de talar om “svenskar” så menar de inte alla svenskar, och när de talar om “omvänd rasism” så menar de inte samhällets rasism, utan de spekulerar kring individers motiv bakom brott.

Grundkurs i strukturell rasism

Rasism går inte åt alla håll. Det finns ingen “omvänd rasism”. Det är väldigt bra om Sverige nu får en grundkurs i vad strukturell rasism är genom händelserna i USA. Jag välkomnar alla som vill protestera mot detta.

Men vet ni vad? Antirasism är att stå upp mot rasism även när det inte är trendigt längre. Det kommer jag och andra anti-rasistiska aktivister alltid att göra. Även när det blåser kalla vindar.

Teysir Subhi (Fi) ledamot i kommunfullmäktige Göteborg