Nick Rajacic växte upp i den serbiska småstaden Vrsac nära rumänska gränsen. Vid blott två års ålder skulle hans liv förändras dramatiskt. På våren och sommaren 1991 bröt striderna på Balkan ut när Serbien vägrade acceptera att Slovenien och Kroatien förklarade sig självständiga från forna Jugoslavien.
Kriget innebar hårda FN- och EG-sanktioner. Snezana och Dusan Rajacic och sönerna Vladimir och Nikica (som Nick heter) levde plötsligt i fattigdom. Nick och hans tre år äldre bror gick ofta till skolan i trasiga skor. Familjen bodde i ett litet hus och några extravaganser hade han knappt hört talas om.
– Min mamma har berättat om hur hon köpte choklad till oss efter att sanktionerna hävts 1995. Vi åt inte ens chokladen – vi kysste och kramade den, säger han och fortsätter:
– Vi var inte hungriga, men vi var heller inte mätta.
Hur påverkade det dig?
– När du är liten så fattar du det inte riktigt. Jag var glad på den tiden, våra föräldrar brydde sig om oss. Alla hade det så där, ingen hade saker i överflöd. Jag tänkte att det var normalt men nu har jag förstått hur tufft vi hade det.
– Jag minns när mamma kom hem och hade fått lön. Plötsligt ville hyresvärden ha en ny förskottshyra. Hela lönen gick åt och mamma grät. Sådana saker är jättejobbiga att tänka på i dag.
Mamman fick jobb på fabrik
Makarna Rajacic skiljde sig runt millennieskiftet och Nick och Vladimir bodde hos sin mamma. Kriget tog slut och Snezana fick jobb på en läkemedelsfabrik, tjänade nästan 5 000 kronor i månaden, en bra serbisk lön. Nick spelade mest basket på gatorna i staden, och när han började träna organiserat insåg han att han hade talang. Men konkurrensen i det baskettokiga landet var stenhård, armbågarna vassa.
Samtidigt hade Dusan träffat en svensk kvinna och flyttat till Sverige och Skene. Som barn fick Nick lära sig att i Skandinavien hade man den högsta levnadsstandarden i världen. Det i kombination med Dusans lovord om det nya landet fick Nick att till slut, två månader innan sin 18-årsdag, flytta till sin pappa i Sverige.
– Jag och mamma var väldigt tajta och hon grät mycket på flygplatsen. Men hon förstod att jag skulle få ett bättre liv och aldrig behöva jobba på en fabrik för fem tusen i månaden.
Dusan hade skiljt sig igen och Nick flyttade in i hans enrummare i Skene. På hösten började han på basketgymnasiet, två år äldre än klasskamraterna. I efterhand har han insett att basketen var den enskilt största anledningen till att han integrerades så väl. Han spelade i BK Marbo och hade lärt sig engelska efter alla timmar framför Eurosport i Serbien.
– Alla var så otroligt snälla mot mig. Coacherna pratade engelska bara för min skull och lärarna tog sig tid till att förklara. Det som fanns i Marbo då var fantastiskt. Både ledarna och lärarna hade så mycket förståelse för mig, de ville hjälpa mig framåt, säger Nick.
– Jag blir mållös när jag pratar om det. Vilka otroliga människor.
Drömde om NBA – men blev bara 1,75
Efter att ha gått tre år på gymnasiet, lärt sig svenska och tagit studenten som 21-åring fick han kontrakt med ligalaget Borås. Han hade stuckit ut som point guard i division 2 och nu låg framtiden för honom. Visst, drömmen om NBA hade han gett upp när han som 15-åring insåg att han inte skulle bli mer än 175 centimeter lång, men en bra ligaspelare skulle han i alla fall bli.
Men Nicks utvecklingskurva stannade av. Det första året fick han spela relativt mycket, men till andra säsongen värvade Borås ihop ett lag som skulle ta dem från botten till toppen. Plötsligt var Nick Rajacic den som fick spela minst. Ändå blev han kvar i fem säsonger.
– Jag älskade ändå sporten och gemenskapen. Jag accepterade att jag var tolfte man, gav allt och manade på laget. Jag hittade en roll jag trivdes med men när jag var 24-25 år fick det räcka. Det var inget svårt beslut.
Samtidigt uppdaterades Borås Tidnings basketblogg alldeles för sällan. Nick hörde av sig till redaktionen och erbjöd sig att blogga. Snabbt stack han ut som en tyckare som aldrig var rädd för att säga vad han tyckte. Något var pinsamt, något annat oacceptabelt. Helt plötsligt kunde han totalsåga tidigare lagkamrater och coacher. Snabbt förändrades relationer, som till Fredrik Andersson och Chris McKnight till exempel, som stod honom nära under åren i Borås Basket. Duon spelar fortfarande i laget, McKnight återvände i somras.
– Vi är inte tajta längre och det är okej. Det ser konstigt ut om vi går runt och hänger. Vi vet var vi har varandra och jag sörjer inte det, säger han.
Parallellt med bloggandet, och sedermera krönikeskrivandet, började han twittra alltmer intensivt, vilket gjorde honom mer känd i basketkretsar på nationell nivå.
En som noterade Nicks framfart var Jonas Jerebko, Sveriges bäste spelare genom tiderna. Båda kommer från Marks kommun, men de kände inte varandra. Jerebko började höra av sig och erbjuda intervjuer. Nick är tydlig med att Jerebko hjälpte honom att bygga en plattform. De skapade en relation och hördes titt som tätt.
Det var det som gjorde att Nick plötsligt blev citerad i alla stora svenska medier den 30 mars i fjol. Jerebko hade tagit det chockartade beslutet att skriva på för den ryska arméklubben CSKA Moskva, bara en månad efter invasionen i Ukraina. I Nicks podd bänkvärmarna berättade han att han pratat med Jerebko och att han var beredd på kritik, att han ville komma i form till framtida landskamper. Eftersom Jerebko själv inte pratade med media citerades Nick överallt.
I dag ångrar han alltihop.
– Det var ynkligt gjort av mig, säger han.
Relationen med Jerebko satt på paus
Det han syftar på är händelseförloppet innan allt kom ut. Jerebko hörde av sig till Nick, som han brukade göra under sin karriär, och berättade att han var klar för CSKA Moskva. Efter några år i mediebranschen förstod Nick att han satt på en jättenyhet. Han berättade i podden vad Jerebko sagt och fick en spridning han aldrig varit i närheten av tidigare. I efterhand borde han bara ha fördömt Jerebkos agerande och låtit det vara, menar han.
– Jag borde bara ha sagt till honom att det var ett dåligt beslut, både moraliskt och för hans varumärke, vilket det var.
I vintras dök Jerebko, efter månader av tystnad, plötsligt upp på en Luleåmatch och blev inbjuden till planen för att ge bollen till domarna inför första uppkast. Även då var Nick öppet kritisk. Efter det har Jerebko avföljt honom på Twitter och de har ingen kontakt.
Han hoppas för svensk baskets skull att situationen löser sig.
– Jag vet att om han bara bett om ursäkt och sagt att han förstår konsekvenserna av beslutet hade folk förlåtit honom. Jag vet att han är en bra kille och vi är i desperat behov av Jonas Jerebko i svensk basket.
– Han är först och främst en riktigt bra människa, trots hans beslut. Du har en spelare från lilla Kinna med alla odds emot sig – det är helt vansinnigt att han tog sig till NBA. Han åkte dit, spelade i tio år och tjänade 400 miljoner kronor. Att ha honom som inspiration är ovärderligt, därför är det så ledsamt. Det gör ont att läsa vad folk skriver om honom i sociala medier.
Den ovanliga stilen har gått hem
Efter att ha byggt upp en stor följarskara på Twitter fick Nick för ett par år sedan ett samtal som skulle förändra tillvaron totalt. SVT hade noterat hans ungdomliga tilltal och gillade vad de såg. Projektledaren Christoffer Braw ringde och de pratade i en halvtimme. Två veckor senare erbjöds han att testa expertrollen när Sverige mötte Finland på Avicii Arena i november 2021. Sedan dess har han blivit kvar.
– Jag är ingen tidigare storspelare som de flesta andra experter, jag är en gammal bänknötare som twittrar. De tänkte utanför boxen, tog en chansning och jag är otroligt tacksam för det.
Kollegan och SVT-profilen Johan Kücükaslan om Nick Rajacic
”Nick är utan tvekan en av mina favoritexperter att jobba med. Han är oförutsägbar, vågar vara kritisk och har en fin analytisk förmåga. Men framför allt har han en helt egen unik stil som expert, med nya liknelser varje gång man står i sändning. Som programledare är det alltid en trygghet att stå med Nick i studion. Du vet att han alltid levererar”.
Nicks ovanliga stil och säregna språk har uppskattats av kollegor och tittare, framför allt yngre. Exempelvis har han, i sändning, bett sin kommentatorskollega Peter Jonsson ringa brandkåren när en spelare på planen är het.
– Det finns ingen mall för expertkommentatorer. Du måste hitta din grej och det har jag gjort. Jag är inte en sådan som pluggar siffror, utan jag vill se tendenser i spelet och försöker förklara för tittarna vad de ska kolla efter. Jag vill bli bättre på hur jag uttrycker mig och förbättra språket, men jag har min stil och det är den jag vill finslipa.
Trots en inneboende sorg älskar Nick Rajacic att leva, vilket inte är så konstigt. De senaste åren har han gått från att vara lokaltidningskrönikör och lite elak basketdebattör till att fronta sändningar i Sveriges mediala finrum, SVT.
I februari skrev den notoriskt svårflörtade DN-krönikören Johan Croneman att Nick Rajacic förmodligen är en av de bästa tv-experterna i Sverige, alla kategorier.
– Jag blev jätteförvånad, men för att vara ärlig: sjukt glad. Jag får ganska ofta beröm från basketmänniskor. Nu var det någon helt utanför sporten som slagit på tv:n och tyckt att jag sagt intressanta saker. Jag gillar inte när folk säger att de inte vill ha bekräftelse, säger Nick Rajacic.
"Hon kämpade otroligt hårt för att vi skulle få mat på bordet”
Sedan han började blogga, podda och twittra mer frekvent efter den aktiva karriären har han vant sig vid att folk i basketkretsar inte vill prata med honom. Hans vassa, ibland lite småelaka, stil har gjort honom till en vattendelare. Att folk har tyckt illa om honom har han struntat i.
– Jag har lärt mig att så länge jag är konsekvent så är de inte långsinta. När jag började skriva i Borås Tidning kritiserade jag det jag hade sett i ligan under mina år och då blev många arga. Men efter ett tag började vissa uppskatta mig för att de såg att jag var konsekvent och att jag brann för sporten.
På SVT kommenterar han eller är studioexpert vid både dam- och herrlandskamper. När de väl sänder ligamatcher jobbar han med dem också.
Men parallellt med att han tackade ja till det nya jobbet gick han igenom sitt livs svåraste kris.
När pandemin slog till för tre år sedan drabbades Serbien hårt. Mamma Snezana började känna sig förkyld och sökte vård flera gånger. Men i stället för att bli undersökt blev hon ifrågasatt för att hon sökte vård för minsta lilla. När hon väl gjorde tester visade det sig att viruset satt sig hårt på lungorna. Hon blev förd till ett sjukhus i en större stad och fick syrgas, men förbjöds använda telefonen.
Nick satt hemma i Sverige, omedveten om hur allvarlig moderns sjukdom var. Några dagar senare avled hon, 55 år gammal.
– Jag fick inte chansen att säga hej då. Hon var mitt allt. Allt jag har gjort i mitt liv var för att göra henne glad. Hon offrade så mycket, blev mamma väldigt ung och det var fattiga tider. Hon kämpade otroligt hårt för att vi skulle få mat på bordet. Jag är helt förkrossad över att hon inte fick se mig jobba i tv. Hon var alltid så stolt över mig.
– Jag försöker bearbeta det varje dag. Det är min enda riktiga motgång i livet. Mina andra motgångar har jag tagit med mig något ifrån. Här finns det ingenting att ta med sig. Det är bara sorg. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna acceptera det.
Hans kluvenhet till födelselandet gör sig påmind. Han är stolt över att vara serb, säger han, men ville en gång i tiden lämna allt bakom sig. Snezanas död påminde honom om bristerna i det serbiska samhället. Han känner ilska mot Serbien och vårdsystemet där.
– Hon sökte flera gånger men fick ingen hjälp – under en pandemi. Jag älskar att representera Serbien i Sverige men det är så mycket skit med min uppväxt och det där med min mamma, att jag helst inte vill ha med landet att göra.
Vad tänker du i dag om att du inte hann ner för att säga hej då?
– Det plågar mig. I efterhand har jag förstått hon var min morot, det var för henne jag gjorde saker. Nu när hon inte är där så har motivationen förändrats. Jag levde för att se henne le.
Nick Rajacic
Namn: Nikica Rajacic
Född: 21 maj 1989 i Vrsac i Serbien
Bor: Lägenhet i centrala Borås
Familj: Flickvän Victoria
Klubbar: Swisslion Takovo (1999–2007), BK Marbo (2007–2010), Borås Basket (2010–2015)
Gör: Basketexpert i SVT, basketkrönikör i Borås Tidning, podcasten Bänkvärmarna
Upptäck mer från GP i Borås!
Under fliken “Borås” på gp.se och i appen hittar du alla nyheter från vår redaktion i Borås – samlade på ett ställe. Klicka HÄR för att komma direkt till sajten.
LÄS MER:Då går Jonas Jerebko till historien som en av de girigaste
