Vad gör man om man är snart trettio och är lika talanglös som Kim Kardashian, arbetar i jackavdelningen på Friluftsliv & Fritid, är olyckligt kär, har en mor som bryr sig mer om Bradley Coopers rumpa än sin egen dotter samt en syster som tragiskt nog försöker begå självmord med jämna mellanrum? Lin Jansson har precis debuterat med en roman vars huvudkaraktär Lovisa, lider av allt detta och lite till. I farten har Jansson även uppfunnit en ny genre - "stå-upp-romanen", för skämt och galna tankar haglar på var och varannan sida, men också surrealistiska inre monologer, som till exempel när Lovisa, författarens alter ego, är så uttråkad på jobbet att hon ibland fantiserar om hur en massmördare kommer in och gör slut på hennes lidande.
LÄS MER: En djävulusiskt spännande, lysande debut
Lovisa bor i ett kollektiv som påminner om serien Friends, med den enda skillnaden att hon och hennes vänner super mera, att det sprakande New York-livet bytts ut mot ett regnigt Göteborg och att Jennifer Aniston bytts ut mot en karaktär som mer påminner om Sylvia Plath. Lovisa har liksom alla typiska antihjältar även en rad charmiga brister. Hon är lat - det enda sättet hon bidrar till städningen är att lyfta upp benen när dammsugaren närmar sig, hon är osäker, självupptagen, rätt så skadeglad, med övertygelser som ”om man springer så jävla långsamt att mördaren kan gå ikapp en så förtjänar man faktiskt att bli dödad”. Dessutom är hon lättpåverkad. Hon köper nämligen helt och fullt en väns teori om att man skall ragga som man shoppar, det vill säga gå fram till killen man vill ha, för inte sitter man i en butik och väntar på att skorna skall få syn på en först innan man slår till? Och inte slöprovar man fula skor för att de inte ska bli ledsna? En metod som visar sig fungera bättre i teorin än i praktiken, men hej, vad vore en utvecklingsroman utan alla bakslag och vändpunkter?
Jag kan redan nu se karaktärerna i en lägenhet med utsikt över Göteborgshamnens lyftkranar som bråkar om vem som skall hämta tvätten i tvättstugan eller vad som är livets mening.
Jansson har skrivit en sorglig feelgood om så svåra ämnen som depression, alienation och viljan att ge upp. Bokens absoluta nerv är den komplicerade vänskapsrelationen till den deprimerade systern. Ömheten som uppstår mellan dem, när systern hamnar på en sluten avdelning på sjukhuset och Lovisas ständiga försök att ge sin syster tillbaks livsgnistan är så vackert skildrad att ögonen tåras ibland. Här finns också mycket underhållande passager, som till exempel när Lovisa bestämmer sig för att skrämma vettet ur den arrogante manliga psykiatrikern som inte verkar bry sig ett dugg om hennes syster. Hon hotar med att riva av sin t-shirt och berätta för personalen att han försökt ta henne på brösten, om han inte börjar ta hand om systern ordentligt. Detta får genast effekt, om än en oväntad sådan.
Lovisa lär sig en rad viktiga saker på vägen, som att självmord är inget man väljer, utan något man längtar efter när man blivit för sjuk för att tänka klart. Att ställa krav och sätta gränser gentemot sina föräldrar och vikten av att ge folk tid så att de själva kommer till insikt om saker och ting. Så småningom upptäcker hon även vad sann kärlek är, samt hur man får vilken situation som helst att bli uthärdlig och rentav intressant. Ragga som du shoppar skulle kunna sammanfattas som en ”diskbänksrealistisk version av Alice i Underlandet”. Det hade inte skadat om författaren hade gått lite mer in på karaktärernas sexliv för att undersöka huruvida vantrivseln i kulturen egentligen hänger ihop med sexuell frustration, men jag skall inte leka Freud i onödan, utan istället tacka och bocka för denna mycket roliga och djupa chick-lit roman.
LÄS MER: Mellan språken finns extasen
Jag kan bara säga en sak - köp den, eller ge bort den till en mycket uttråkad person eller en vän i behov av omedelbar vägledning. Den skulle också kunna bli en mycket bra sit-com serie, med tanke på alla lösa trådar som lämnas i slutet. Jag kan redan nu se karaktärerna i en lägenhet med utsikt över Göteborgs hamns lyftkranar som bråkar om vem som skall hämta tvätten i tvättstugan eller vad som är livets mening.
