Mellan språken finns extasen

Raja Bahari öppnar en helt ny dörr i den svenska nutidslitteraturen, skriver Sinziana Ravinin

ANNONS
|

Jacques Derrida sade en gång: "Jag har inget språk. Jag befinner mig mellan språken". Språk är med andra ord inget man äger, utan något man måster återerövra, gång på gång, som när man erövrar en gammal älskare.

Jag undrar om Raja Bahari, författaren till Stiga sol, smälta is, skulle hålla med, för hans första roman handlar om detta språkliga ingemansland som två unga killar, Sayed och Sid befinner sig i. De försöker erövra arabiskan såväl som svenskan och det är ett heltidsjobb i sig. Men i den dagliga kampen finns det också stunder då relationen till språkets möjligheter blir erotisk, ja rentav extatisk.

ANNONS

Sayed och Sid är en blandning av svensk arbetarklass på väg uppåt och emigrantklass på väg nedåt, delar av samma mynt, samma tro, men inte samma vilja. Sayed brukar ha imaginära samtal med Arafat och åka omkring i stadsrummet för att spela in folk i hemlighet i sökandet efter en gemensam nämnare. Han gräver med andra ord där han står, medan Sid åker ner till Mellanöstern, för att lära sig arabiska, så att han kan översätta en roman som hans farfar skrev. Han blir förälskad i Salma, en gift kvinna som får honom att upptäcka en helt annan sida av livet och blir vän med Wissam, en ung kille som letar efter sin sexuella identitet.

Både Sayed och Sid kämpar med fördomar. Boken kryllar av fraser som "Jag har hört att muslimerna är på väg att ta över i Europa" men också mer komplexa kulturella bilder som: "Visste du farbror att arabiskan har ett verb med innebörden 'att sticka in sitt finger i hönan för att avgöra om hon är på väg att lägga ett ägg eller inte?"

Jag hade önskat mer av reflektionerna kring de sufistiska strömmarna inom islam, mer av den ljusa och komplexfria sensualitet som Salma företräder i boken. Det är som om Bahari öppnat upp en helt ny dörr i den svenska nutidslitteraturen, men ännu inte vågat gå över tröskeln.

ANNONS
ANNONS