En vän till mig hävdar att internet förstört allt. Demokratin. Media. Kultur. Precis allt. Jag håller förstås inte med. Det var inte internet i sig som förstörde allt. Det var vi människor. Teknik är bara plåt, skruvar, ettor och nollor. Det är först när den sätts i händerna på narcissistiska apor som oss den blir farlig.
LÄS MER:Svensken är besatt av döden
Att nätet i allmänhet och sociala medier i synnerhet blivit till en jäsande, hatisk bajamaja beror inte på att människan är ond. Eller ens speciellt dum.
Det handlar om en primitiv drift att angå folk. Att för bara en liten stund fånga deras uppmärksamhet.
Svårt att provocera förr
Hur skulle Dwight D Eisenhower kunna veta när han 1958 gav klartecken till att bilda ARPA, Advanced Research Projects Agency, att det sextio år senare skulle leda till att folk som gått livets hårda skola stod upp för Martin Timell i tiotusental? Ville man göra någon upprörd 1958 fick man anstränga sig lite. Hitta en krita. Rita en snopp på en vägg. Se till att inte bli fångad av länsman. Nu räcker det med att skriva nåt elakt på Zara Larsson Instagram. Det kan man göra på bussen på väg till jobbet.
Jag tror det är samma grundmekanismer som driver någon att “vilja bli känd” som driver en annan att häva ur sig förolämpningar över folk de inte känner på internet. Att veta att man stulit några sekunder av en främmande människas tid och energi är en berusande, beroendeframkallande känsla. Makt, om än så flyktig och futtig. Du kan göra det med en sång. Men du kan tyvärr också göra det genom att skriva nåt om “röfvén” eller “batikhäxor.”
Det som skiljer någon som sitter och gör låtar på laptopen nätterna igenom och Flashbackanvändaren Rövkli93 är talang och tålamod. Ja och att den senare är lite av en osympatisk skithög förstås.
LÄS MER:Kassera uttrycket curlingförälder
Jag kan bara se till mig själv och de här krönikorna. Om jag ska vara ärlig får jag anstränga mig själv så jag inte bara skriver texter för att göra gubbar, märkligt ofta styrandes båtar på sina facebookprofilbilder, arga. Men det är ju så himla roligt att tänka sig deras röda, upprörda ansikten när de skriver “nånting nånting slippa läsa dravlet vet hut” när krönikan delas på nätet. Att jag provocerat dem till den milda grad att de tagit sig tid att visa sitt missnöje betyder att jag vunnit. Och det där är ju inte sunt förstås. Det är just därför internet blivit en enda pulserande mobbningsmaskin.
Bara kända borde få twittra
Hur ska vi få bukt på det här?
Jag tror att lösningen egentligen är mycket enkel. Det är bara att enbart låta oss kända personer få använda sociala medier. Vi har ju blivit kända eftersom vi är lite bättre, lite smartare. Alltså skulle vi även använda sociala medier bättre. Genast skulle stämningen på internet per automatik bli mycket trevligare.
LÄS MER:Det är dags att avskaffa tidiga morgnar
Läs de senaste fyra meningarna igen.
Såg ni vad jag gjorde där?
Bli inte arg. Ta ett djupt andetag. Låt mig inte vinna. Mata inte trollen.
