I Ken Loachs filmer finns alltid, mitt i all brittisk fattigdom och misär, plats för goda krafter, i den nya filmen Änglarnas andel representerade av den medelålders, frånskilde och godhjärtade Henry (John Henshaw gör ett fenomenalt rollporträtt).
Henry försöker få fason på ett gäng halvbusar som dömts till samhällstjänst, i ruffiga Glasgow. Den unge, luspanke slagskämpen Robbie (Paul Brennigan) behöver verkligen ta sig i kragen, för han skall snart bli pappa. Problemet är att flickvännen Leonies farsa, och hans våldsbenägne son, hatar Robbie och inte vill se röken av honom.
Loach och ständige manusförfattaren Paul Laverty är på ett ovanligt gott humör när det visar sig att Robbie har näsa för maltwhisky. Men det kan ju inte genera några stålar. Eller?
Änglarnas andel är benämningen på den whisky som avdunstar under fatlagringen. På slutet innehåller filmen några snygga whiskyfinesser och oväntade vändningar, men jämfört med regissörens bästa filmer (Land & frihet, Jag heter Joe, Sweet sixteen och många till) är detta lättgodsbetonat, och inte särskilt gripande.
Fotnot. Filmen har premiär på juldagen.
