"Peleliu blev dödens ö". "De 10 fulaste tricken i Andra världskriget". "Katastrofen vid Arnhem: misstagen och motståndet som knäckte fallskärmsjägarna".
I Pressbyråns hyllor på Göteborgs Centralstation trängs 26 olika krigshistoriska tidningar – svenska, brittiska, amerikanska, norska, tyska – och i Press Stops butik på Drottninggatan finns ytterligare en handfull titlar, både månatliga magasin och specialtryckta, påkostade temanummer.
- Det är jättestort intresse för våra historiska tidskrifter. Framförallt de specialiserade och lite nördigare engelska magasinen lockar många läsare, säger Camilla Falklander, butikschef på Press Stop som med sina 2 800 titlar är Göteborgs största tidningsbutik.
Faktum är att det aldrig funnits så många genomarbetade populärhistoriska magasin som just nu. Dessutom hårdsatsar Expressen i höst på särskilda bilagor om Andra världskriget, från Hitlers väg till makten via ökenkriget och Stalingrad till Dagen D och kampen om atombomben.
Vid en första anblick ser de där historiska tidningarna med kungar och krig oroväckande lika ut. Men det räcker med en stunds bläddrande för att skillnaderna ska framträda mellan de tre största tidskrifterna, som tillsammans läses av omkring 600 000 personer enligt Orvestos senaste räckviddsrapport.
Där trotjänaren Populär Historia väljer att fokusera på svenska förhållanden och ny forskning och systertidningen Allt om Historia (båda LRF Media) satsar brett på dramatiska färgbilder, lockar deras tuffaste konkurrent Världens Historia (Bonniers) med historiska topplistor och digitala stadsguider på webben.
Med hjälp av kartor, analyser och pedagogiska flöden kämpar också den betydligt smalare tidningen Militär Historia om uppmärksamheten. Grepp och grafik hämtas från kvällstidningarna men när Aftonbladet skriver "Så funkar grillsås" och illustrerar med en vackert glödande kolbädd, lockar Militär Historia med rubriken "Så funkade StuG III" och visar en tysk stormkanonvagn i genomskärning.
I höst fyller Militär Historia fem år. Tidningen skriver om allt från romarnas belägringsteknik till Vietnamkrigets flygbombningar men först och främst fokuserar man på Andra världskriget. Därmed blir det av naturliga skäl också allt svårare att hitta nya ingångar. Adolf Hitler som fältherre (nr 7/2012) är fortfarande ett av de nummer som gått allra bäst, men det gör också att Hitlerkvoten känns fylld för de kommande åren.
- Vi är inte tidningen Hitler. Ska vi skriva ännu mer om honom måste det finnas en ny och tydlig vinkel, konstaterar Anna Larsdotter, författare och chefredaktör på Militär Historia.
- Det tog faktiskt tre år innan vi ens nämnde Adolf Hitler. Då lät vi en militärhistorisk professor analysera och verkligen gå till botten med Hitlers militärstrategiska beslut, vilka var hans idéer och hur fungerade de i praktiken? säger redaktören Lennart Hedstigen.
- Omslaget kan vara säljande och klatschigt men inuti tidningen grottar vi ner oss och går på djupet. Det är så Militär Historia ska fungera, förklarar Anna Larsdotter.
När GP besöker tidningen i Malmö kommer vi precis lagom till den lilla redaktionens planeringsmöte. Militär Historia sitter alldeles intill förlagskollegorna Populär Historia, Allt om Historia och nykomlingen Släkthistoria, och alla delar de sina luftiga redaktionslokaler med LRF:s affärstidning ATL. En grågrön militärhjälm från beredskapstiden är det enda som signalerar det krigiska anslaget. I övrigt är här välstädat, nyfräscht och väldigt tyst. Ordning och reda råder.
I ett av de små grupprummen står chefredaktören Anna Larsdotter vid en whiteboardtavla och skriver upp de reportageidéer – om östfrontens stridsvagnsstrider, italiensk hybris, ungerska soldater i Stalingrad och tyska prickskyttegevär från 1860-talet – som nye redigeraren och layoutansvarige grafikern Christoffer Rehn kastar fram, det vill säga de som inte skjuts i sank av rutinerade redaktören Lennart Hedstigen.
Han är den ende som varit med sedan tidningen startade hösten 2009 och tvingas därmed ikläda sig den otacksamma rollen som idédödare. Vilket han inte har något emot. Överblicken är total.
- Har vi gjort. Har vi gjort. Har vi också gjort.
Militär Historia tycks ha bevakat minsta skottväxling och pillat på varenda sårskorpa från de båda världskrigen. Som utomstående är man i princip beredd att packa ihop verkstan. Allt är ju redan gjort. Men långsamt och allt eftersom växer ändå de bärande jobben fram där på tavlan, de som är så viktiga för tidningen.
- Vi är en liten tidning och med lika många prenumeranter som lösnummersköpare är omslagen och de stora reportagen helt avgörande för oss. Tidigare i år hade vi marskalk Bernadotte på omslaget. Det funkade inte alls, säger Anna Larsdotter.
I varje nummer av Militär Historia ska det finnas ett stort reportage, ett svenskt inslag, ett bildjobb, en teknisk fördjupning, ett personporträtt av någon känd militär och ett riktigt gammalt krig. Mixen är viktig, i alla fall inuti tidningen. På omslaget vill Anna Larsdotter ogärna chansa. Där ska det vara dramatiska händelser från 1900-talet. Gärna med anknytning till Andra världskriget. Helst med tyskar, de säljer bäst.
- Tyskarna var skoningslösa och grymma men också skickliga och stilbildande, mytomspunna och på många sätt nydanande. Det är tydligt att ondskan fortfarande lockar och fascinerar många läsare, konstaterar Anna Larsdotter.
Efter två timmar har de tre kollegorna – Militär Historias samlade redaktion – bestämt sig för att tidningen ska köpa in texter om japanska kamikazepiloter, om de tyska städernas massiva luftförsvarsanläggningar (Flakturm), om ingenjörstrupper och om de bortglömda Brandenburgarna (det tyska specialförbandet, inte hästrasen). Det finns trots allt många historier om Andra världskriget som bara väntar på att berättas, händelser som glömts bort, vinklar som ännu inte prövats.
Dessutom kommer tidningen att satsa på en stor skyttegravsspecial om det andra slaget vid Ypern i april- eller majnumret 2015. Då är det 100 år sedan tyskarna använde klorgas för första gången, vilket ingen militärhistorisk tidskrift med självaktning får missa.
- Ja, det har varit ett jävla tjatande om det. Men vi behöver ju nåt om skyttegravskriget, suckar Lennart Hedstigen och funderar på om världens första gasanfall skulle hålla som coverjobb (den artikel som får störst utrymme på omslaget och förväntas sälja tidningen).
- Absolut! Jag kan inte så mycket om Ypern men det måste finnas massor att göra både grafiskt och layoutmässigt, säger Christoffer Rehn.
- Då siktar vi på det. Vi drar på Första världskriget och det tyska gasanfallet vid Ypern, säger Anna Larsdotter, som även funderar på om tidningen kanske borde skriva om slaget vid Gallipoli som ägde rum ungefär samtidigt som Ypern.
Ententens landstigning på den turkiska halvön Gallipoli våren 1915 utvecklades snabbt till ett av Första världskrigets blodigaste slag. Mängder av soldater dog och misslyckandet ledde till att Winston Churchill tvingades avgå som brittisk marinmininster. Här finns militärhistorisk dramatik så det räcker till och troligen också ett bildmaterial som fungerar för tidningen.
- Så, Gallipoli, vad säger ni ...?
Anna Larsdotter sneglar hoppfullt mot Lennart Hedstigen som bara skakar lätt på huvudet.
- Har vi gjort.
Populärhistoriska fakta:
1988 Peter Englund släpper boken om Poltava.
1989 Berlinmuren faller.
1990 Tyskland enas.
1991 Sovjetunionen upplöses. Populär Historia kommer ut.
2005 Allt om Historia ges ut, tätt följd av Världens Historia.
FAKTA: Tidningen Militär Historia
Ges ut av LRF Media 12 gånger om året.
Första numret kom ut hösten 2009.
Texterna skrivs av frilansande historiker och militärer.
Den prenumererade upplagan är 5 000 ex, lika många tidningar säljs som lösnummer.
FAKTA: Populärhistoriska tidningar
1. Allt om Historia, 213 000 läsare (LRF Media)
2. Populär Historia, 196 000 läsare (LRF Media)
3. Världens Historia, 187 000 läsare (Bonniers)
Fler historiska magasin (i urval): Vår fantastiska historia, Historiska Ögonblick, Allt om Vetenskap Historia, De största slagen under Andra världskriget, BBC:s historia, Släkthistoria, Svenska öden & äventyr, Soldat & Teknik, Arbetarhistoria, Teknikhistroia, Företagshistoria.
