- Provsvaren kom dagen före sista tävlingen här i VM, berättar Mathias Fredriksson, och det är klart att jag hajade till. Nu är viruset borta, tack vare penicillinbehandlingen, men det är klart att det här mästerskapet varit rätt misslyckat för min del.
Direkt efter SM för tre veckor sedan kände sig Mathias Fredriksson loj och kraftlös, men inget gjordes förrän en bit in i VM.
- Jag sa ju som det var, men folk kanske inte trodde på mej, säger han. Det är klart att jag har ett eget ansvar, men jag kunde inte göra så mycket mera än berätta. Fast händer det igen, vilket jag hoppas slippa, så ska jag begära omedelbar behandling.
Först sista tävlingsdagen kände Mathias Fredriksson att han kunde göra sig själv rättvisa. På sätt och vis kunde han ändå inte, eftersom det häftiga snöfallet gjorde masstarten till en fars. Ingen ville förstås ligga först och dra för de andra.
- En riktig sällskapsresa, tycker Mathias Fredriksson, men jag vill absolut inte ta ifrån norrmännen någonting. Dom bästa var längst fram.
Genom Frode Estil, Anders Aukland och Odd-Björn Hjelmeset tog Norge alla medaljerna. Avgörandet kom som väntat i sista backen, där Fredriksson gjorde allt för att konkurrera.
- Jag hörde Odd-Björn skrika "nu åker vi" och sedan small det, lyder Fredrikssons beskrivning av skeendet. Själv försökte han passerade Hjelmeset på högersidan, men där var det alldeles för mycket snö, eftersom ingen åkt i det spåret.
Det blev en trist, monoton och lätt parodisk tävling med 40 man samlade ut på det sista av de sju varven.
- Det var ju löjligt. En spanjor där, någon annan okänd här och alla trampade på varandras skidor. Inte riktigt vad jag skulle vilja kalla skidtävling, kommenterade Anders Södergren.
Han använde knytnävarna - mot ledare.
- En del som skulle lämna dricka var helt tokiga och kom ivägen. Jag vet inte, kanske ligger det kvar någon därute, log Anders Södergren.
Liksom Fredriksson tappade han glidet utför på slutet, väsentligt för slutresultatet. Södergren blev dessutom av med fästet när isen frös fast under skidorna och därmed var han chanslös trots att han kände sig pigg. 2003 års VM-tvåa blev nu nionde man.
