Om vi förutsätter att Lars Lagerbäck och Roland Andersson sitter kvar (det förutsätter vi) sker ingen taktisk revolution fram till EM i Österrike/Schweiz 7-29 juni 2008. Lika med trygghet, kontinuitet och Tobias Linderoth som balansspelare. Lika med 4-4-2, vältummade taktikpärmar och allt stramare medierelationer.
Kanske är det så att alla som gapar på Lagerbäcks omedelbara avgång är både bortskämda och historielösa. Kanske är det så att den höga decibelnivån egentligen bara bottnar i ett Zlatan-citat om att Sverige skulle kunna vinna VM-guld, och ett helt landslag som valde att hänga på. Kanske är det så att fyra raka slutspel är riktigt bra och något vi skall vara stolta över.
Oavsett vilket avgörs svensk landslagsfotbolls närmaste framtid av mod. Lars Lagerbäcks mod. Det har funnits en tradition att låta stora spelare själva välja när de vill sluta spela i ett landslag. I EM för två år sedan var känslan att en hel drös (30-35-åriga) gubbar borde pensionerat sig, självmant eller via en klassisk petning.
Den känslan har mattats under VM-veckorna. Egentligen var det bara Brasiliens båda ytterbackar, Roberto Carlos och Cafu, som borde bytts ut, även om också det går att diskutera.
EM-tunga Zinedine Zidane, Luis Figo, David Beckham och Thierry Henry har i VM varit skillnaden mellan nytt fiasko och succé; utan Beckhams högerfot hade England försvunnit redan i gruppspelet.
Tysklands-VM har i det perspektivet varit gubbarnas renässans, erfarenhetens återkomst.
Det argumentet har Lagerbäck inte råd att luta sig mot. Han måste börja byta redan nu. Det är lätt att leva i det förflutna. Det gjorde en glatt påhejad Tommy Svensson i två mästerskapskval på 90-talet. Det var inget fel på spelarnas kvalitet och erfarenhet, däremot gruppens gemensamma motivation och framgångshunger. När det brände till.
Tobias Hysén vill rimligtvis mer än Mattias Jonson. Därför skall han med till EM och inte Jonson. Martin Ericsson har karriärens topp framför sig. Det har inte Anders Svensson. Det bör Lagerbäck ta i beaktande när han tänker på EM 2008.
Att redan nu, knappt två månader före kvalstarten mot Lettland i Riga, spika en svensk EM-trupp är förmätet. Se dock namnen här bredvid som ett hyggligt förslag - i väntan på det oförutsedda:
Som att Lagerbäck inser att han inte orkar tampas med media en vända till, att Teddy Lucic ångrar sig och satsar mot VM i Sydafrika 2010 eller att Mikael Nilsson slutligen blir den högerback han säger sig vara.
Blir det i stället som vi tror byter Lagerbäck ut åtta spelare, eller en tredjedel av sin VM-trupp, fram till EM. Laget mot Lettland påminner en hel del om VM-laget.
