Zlatan om Elanga: "En komplett offensiv spelare"

Det kan vara både den första och den sista bilden på dem tillsammans på en presskonferens i landslagets regi. Den rymmer mer än den uppenbara symboliken; den gamle hjälten, det ständigt tuffande loket i svensk fotboll som anar slutstationen och tonåringen som spås en utomordentligt fin karriär.

Men skärningspunkten mellan då och nu är ännu inte fixerad. Kurvorna har inte nått varandra. Överlämningen pågår, men är inte slutförd.

Zlatan Ibrahimovic brottas med den gnagande panikkänslan att för varje dag som går kommer slutet närmare – men den dagen är inte här än. Helst inte på bra tag om du frågar honom.

Än finns hungern, än finns viljan att uppnå mer.

Anthony Elanga väntar fortfarande på sin landslagsdebut, än är det långt till att ens komma i närheten av att bli en lika vital del i svensk landslagsfotboll som mannen han gick fram till på lunchrestaurangen i Carrington, Manchester Uniteds träningsanläggning.

Anthony tillhörde klubbens akademi och ibland fick han äta samtidigt med A-lagsstjärnorna.

En lunch att minnas

En dag tog han mod till sig och gick fram till Zlatan, som minns mötet.

– Vi käkade någon lunch på träningsanläggningen med laget. Då kommer den här lille killen fram till mig och säger "Du känner min pappa". "Hjälp mig", säger jag.

– "Elanga", sade han. Då blev det okej. Det var första gången jag träffade Anthony. Han var ung då, väldigt ung. Det är han fortfarande. Sedan såg jag några U21-landskamper och sedan i Manchester, så klart. Man följer alla svenskar därute och framför allt när det är något extra. När man ser en stor talang det snackas mycket om och man bara väntar på att den ska blomma upp.

– Han gör det i ett lag med stor konkurrens. Jag har spelat med många av dem i United. Tro mig, det är bra spelare. Får han chansen i ett sånt lag betyder det att vi något som ingen annan har, säger Ibrahimovic.

– Vi ska ge honom tid och inte fjäska för mycket. Han ska kämpa och vilja bli bättre. Vi kan snacka hur mycket som helst, men i slutändan är det hans egen sak att ta sig vidare.

– Snabbhet har han, han kan göra mål, han hjälper medspelarna att göra mål. Han är en komplett offensiv spelare. Det är bara att fortsätta utvecklas och lära sig av alla andra. Det är spännande.

Ibrahimovic är avstängd mot Tjeckien, ett playoff landslaget måste vinna för att kunna nå VM sent i höst. Då väntar Polen på tisdag. Allt eller inget, igen.

"Har lite panik"

Han sliter med kroppen efter den senaste skadan. Han kämpar också med knoppen.

– Man har lite panik att sluta spela fotboll. Man har den lilla rädslan. Vad händer efteråt? Det adrenalinet jag har på planen kommer jag inte att få igen. Inte en chans. Det är där paniken kommer.

– Men lyssna, jag fortsätter så länge jag kan, så länge jag kan komma med resultat. Men man måste må bra på planen också. Man ska inte lida, det finns ett liv efter fotbollen också. Man vill må bra i det livet också. Men vi är inte där än. Vi ska till VM.

På frågan om det är över för gott i landslaget om VM missas svarar han:

– Jag har inte ens tänkt på frågan. Jag är bara tacksam och glad att jag får spela på topp vid 40 och får representera mitt land. Hur många har fått den möjligheten? Det är inte många.

– Jag är tacksam och jag kämpar. Läget är som det är. Man får acceptera att det är som det är. Jag vill fortsätta så länge jag kan, jag vill inte ångra mig.

För att få lite perspektiv. I samma veva som Elanga kom till världen i slutet av april 2002 tog förbundskaptenerna Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck ut Ibrahimovic i truppen till VM i Japan och Sydkorea.

"Det är ödet"

– Det är ödet. Du får bära vidare den svenska flaggan, säger Ibrahimovic och vänder sig mot Elanga.

– Det är kul för jag har spelat med Anthonys pappa. Det jag kommer ihåg är att när det var vinter och minus fyra kom han ut och tränade i shorts. När det var sol tränade han i byxor. Jag fick aldrig någon förklaring till det, men vi hade en bra relation.

Elanga kunde ha valt att spela för pappa Josephs hemland Kamerun eller för England där han bott sedan han var tolv år.

– För mig var det alltid Sverige. Det är en dröm att representera Sverige på den här nivån, säger han.