Under de senaste världsmästerskapen i hockey har vi vant oss vid att Sveriges allra bästa hockeyspelare kommit över Atlanten för att försöka vinna guld.
Jag får fortfarande rysningar av minnen från finalen i Köln för fyra år sedan, när Henrik Lundqvist såg till att brorsan Joel fick lyfta bucklan efter en nervkittlande straffseger mot Kanada.
Den gången var Tre Kronor fyllt av de allra bästa lirare som vi har att skicka ut på en is.
Vi hade backar som Victor Hedman, John Klingberg och Oliver Ekman Larsson på plats i Tyskland – och framåt anslöt lirare som Nicklas Bäckström, William Nylander och Gabriel Landeskog.
Det var liksom självklart att ansluta till dåvarande förbundskaptenens Rikard Grönborgs lag.
Ryktet spred sig, känslan var för skön att missa.
Året efter blev det nytt guld, den här gången i Köpenhamn – med spelare som Mika Zibanejad, Elias Pettersson och Filip Forsberg i laget.
I en förbannad coronatid är det en helt annan situation för den nye förbundskapten Johan Garpenlöv. Han har fått nej efter nej från stjärnor i NHL … och det betyder att laget som finns på plats i Riga inte är särskilt slagkraftigt.
Vissa är skadade, andra ska ta hand om familjen, en del står utan kontrakt och vågar inte riskera en skada inför framtiden.
Så resonerade aldrig förre frölundaiten Mattias Janmark när han åkte till Danmark, visade upp sig – och skrev nytt NHL-kontrakt efter en lysande guldturnering.
Är det Johan Garpenlövs fel? Naturligtvis inte.
Men den svenska förbundskapten har inte lyckats lyfta de spelare som är på plats – vare sig mot Danmark eller Belarus.
I de två inledande matcherna har det sett mer än lovligt svajigt ut bakåt – och KHL-backar som Klas Dahlbeck och Viktor Lööv har haft det svårt med både tempo och positioner.
Och kanske är det som Frölundas coach Roger Rönnberg brukar mässa efter en förlust mot Oskarshamn – att hockeyn krymper, att det inte finns några lätta matcher, särskilt inte om inställningen är fel från start.
De NHL-kontrakterade spelarna i Tre Kronor har ju varit de som ska leverera – men den idén tror jag att förbundskapten Garpenlöv får släppa snabbt om det ska bli några poäng i VM.
Det har nästan sett ut som Frölundas anfall under senaste säsongen, med spelare som valt bort att ta kampen framför mål – och hellre hamnat i hörnen.
Till sist: På tisdag väntar Schweiz i Riga, på torsdag stöter Tre Kronor på Tjeckien – och det är anfallsmässigt betydligt vassare lag än Danmark och Belarus. Vill det sig illa kan Sverige ha noll (!) poäng när Storbritannien, hallå liksom, väntar på fredag.
Då får vi motstånd av en spelare som Liam Kirk, som i vintras lirade med Hanhals Kings i ettan.
Då kan också Johan Garpenlövs tid som förbundskapten vara över – innan den ens har börjat på allvar.
