Senast Stora Tuna vann var 2008 men då var Tove Alexadersson sjuk och kunde inte vara med.
-Att få ta hem tävlingen med de här fantastiska tjejerna är stort för mig förklarade hon eteråt.
Men att Stora Tuna skulle vinna var det ändå många som tvivlade på inför och i början av sista sträckan. Men Tove Alexandersson visade vilken stjärna hon är och drog på ute i skogen.
-Samtidigt som det gäller att vara snabb måste man vara kylig och inte förivra sig säger hon.
Slutet blev rafflande där tre lag gjorde upp om segern, bland den Göteborg-Majorna.
-Min plan var att sätta in en stöt och rycka på slutet. Jag hade dock dålig koll på hur jag låg till, men kände att det flöt på bra.
Det är väl det minsta man kan säga.
Världsmästaren tog in sju minuter på den sista sträckan – en bedrift på absolut toppnivå.
På slutet var det full fart, från sista kontrollen in till mål.
-Jag gillar att springa utför och vet att jag kan springa snabbt, så det vara bara att ösa på, säger Tove Alexandersson som möttes av en jublande publik och lyckliga lagkamrater.
Damkaveln som Stora Tuna vann jubilerar och sprangs för 40:e gången i Tiomilas 72-åriga historia.
När starten drog i gång tidigt på eftermiddagen tittade solen fram – men det var rejält blött, lerigt och klafsigt i markerna efter det myckna regnandet de senaste dagarna.
Allt eftersom löparna kom i mål kunde de också intyga att det var en tungsprungen bana.
-Rent generellt kan man säga att terrängen är fysiskt krävande. Det är vildmark vi pratar om, inga vägar och stigar, inga ängsmarker. Det är stock och sten i en kuperad terräng som gäller, en tuff bana säger Jan Carlsson i arrangörsstaben.
Damernas stafett bestod av fem delsträckor med sträcka tre, kallad ”långa dagen”, som den längsta och hårdaste.
De två sista sträckorna blev rejält avgörande.
