Tungt lyft för karriären

I en gammal källare uppe på Guldheden tränar Annika och Lena Berntsson utfall, ryck och stöt i en lokal som är allt annat än nyrenoverad. Resurserna är inte stora men det är inget som stoppat deras framfart.

Att de ens hamnat där de är kan de tacka friidrotten för. För fem-sex år sedan gav sig stavhopparen Annika Berntsson upp till Mosseberg AK:s klubblokal för att variera träningen.

- Det visade sig att jag var ganska stark, skrattar hon.

Läkaren avrådde

Efter att en knäskada stoppat henne från att fortsätta med stavhoppet blev det satsning på enbart tyngdlyftning.

- Läkaren sa i och för sig också att jag inte skulle kunna hålla på med det heller, fast det struntade jag i och nu har jag inga som helst problem med knäet, säger Annika Berntsson.

Som det brukar vara med småsyskon tog det inte lång tid innan syrran Lena hängde på.

I dag tillhör de båda eliten i svensk tyngdlyftning. Medan Annika endast satsar på tyngdlyftning håller Lena fortfarande fast vid friidrotten som komplement.

- För min del fungerar det väldigt bra då jag är sprinter, för sporterna kompletterar varandra väldigt bra. I tyngdlyftningen får jag explosiviteten och i friidrotten snabbheten och styrkan.

Älskar att tävla

Systrarna Berntsson har alltid älskat att tävla. Det spelar inte så stor roll vad det handlar om, bara det är tävling. Fast de håller med om att det nog är bra att de inte tävlat i samma viktklass (Annika i 69 kilo, Lena i 53/58 kilo) och inte heller samma gren inom friidrotten för då skulle nog tävlingsinstinkten kunnat slå hål på den goda syskonandan.

- Som det är nu tror jag bara det är en fördel att vi har varandra på tävlingar, säger Annika.

- Ja, för vi vet hur den andre fungerar och vi vet vad vi ska säga till varandra för att nå bästa resultat, säger Lena.

Eller rättare sagt inte säga. Annika vet mycket väl att hon inte får säga något över huvud taget till Lena på tävling.

- Jag vill bara ladda och då får ingen störa, skrattar Lena.

Några nackdelar med att träna och tävla tillsammans ser de inte.

- De har nog snarare varit jobbigast för mamma och pappa vid de tillfällen då det gått bra för den ena av oss men inte den andre, och så har det nog alltid varit. Det är nog första gången det går bra för oss båda samtidigt, säger Lena.

Svensk tyngdlyftning är på frammarsch men än är det en bit kvar för att nå bra resultat på större tävlingar som VM. Men för några veckor sedan satte Annika Berntsson hela tre svenska rekord i en GP-tävling i Österrike och Lena Berntsson slutade fyra i sin viktklass. Och detta har gett mersmak.

- Då kände vi att vi inte var så långt efter och nu vill vi ut mer och tävla, säger Annika.

Än så länge har det dock mest handlat om nationella tävlingar och mycket beror på pengabristen.

- Vi skulle ha åkt på två landskamper i sommar men dem har förbundet ställt in för att de inte hade råd att låta oss åka. Men i höst kommer det fler och då ska vi minsann vara med, säger Annika Berntsson.

Och fortsätter de utvecklas i samma takt som hittills är det svårt att tro något annat.

Jessica Myrehag