Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Tack för mig!"

GP:s Helena Skoog bloggar varje dag från Gothia. Hon bloggade även under fotbolls-VM och gör därmed comeback.
Lördag 21 juli

18:20: Så, ett sista inlägg här innan jag går hem. Och jag tror inte att jag ska försöka mig på att göra en känslosam sammanfattning, utan bara säga tack för mig. Den här veckan har varit fantastiskt rolig och det hoppas jag att ni tycker också. Bra fotboll, roliga människor, fina minnen. En massa möten och idag förmodligen en massa sorgliga avsked.
Kan inte få bort tanken från igår, om killarna som snart lever sina liv i Bombay. Och den förälskade Luiz som strax är hemma i Brasilien. Och killarna i Kampala Kids som åker hem till Uganda. Det är svårt att undvika klyschor, så det blir bara ett konstaterande. Ett: så är det. Nästa vecka händer helt andra saker.
Se, där kom den i alla fall, sammanfattningen. Men jag ska sluta nu. Alldeles strax. Nu.
Ta hand om er!.

15:29 Sista dagen. Sista dagen.
Det var en tyst stad jag passerade på väg till Ullevi tidigt i morse. Några löpare sprang förbi mig, ett par hundägare gick jag om, men annars: tomt. Tills jag kom till Heden. Där var det full aktivitet och B-finaler och städare med stora blå plastkassar. Vilket jobb de har framför sig, funktionärerna, som ska städa bort hela turneringen.
Och sedan Ullevi. Det var ingen publikstormning till den första finalen, G14, som spelades redan 8.30, men nog hade de också ett gäng supportrar. Stämningen, återigen, stämningen. För det är något speciellt med alltihop. Med att få springa in på Ullevis (i och för sig totalt massakrerade) gräsplan och höra applåderna och se sig själv i storbildsteven när nationalsången spelas. Tror jag i alla fall. Jag hade tyckt det.
För att få en liten del av den känslan försökte jag utmana min reporterkollega Siros i ett lopp på löparbanorna, efter intervjuer med vinnarna i Kampala kids, men han trodde att jag bara skojade och skrattade artigt. Attans, jag ville ju också hyllas lite och få min del av uppmärksamheten från publiken. En liten våg hade räckt.

Fredag 20 juli

16:56: Att vara Gothia-reporter på GP innebär många roliga och inte helt självklara aktiviteter. Det mest oväntade idag var en tur i Kållerado med ett gäng killar från Indien. Det är det som gör det här jobbet och den här turneringen så häftig, att på söndag befinner jag mig hemma på soffan i Göteborg - och de någonstans i centrala Bombay. Kanske på en annan soffa, men på en helt annan plats.
Se, där var svaret på morgonens frågor: jag ska hem till min soffa.
Hur som helst så har det varit en massa spännande matcher idag och en hel del tårar. Vinnarna i G12-finalen, Bele Barkaby, grät när de lyfte sin buckla. Medan andra grät för att de inte fick lyfta någon.
Nu ska jag gråta lyckotårar för att jag kommer hem i tid i dag. Säg inget till chefen.
Imorgon: fler finaler!

09:38: Idag börjar finalerna på Ullevi och det känns stort och spännande för alla som har följt Gothia-kampen under veckan. Det är nu det är bäst när det gäller som gäller och lagbredd och skadefrihet är lika viktigt som fotbollen. Lagen har spelat flera matcher om dagen under slutspelet och det är inte så konstigt om spelarna börjar bli lite slitna.
Jag vet att jag som stått vid sidan av sedan i söndags i alla fall är det.
Nu en stor kopp kaffe och sedan ut till fotbollen igen. Men jag har en existensiell oro som gnager i huvudet och som låter ungefär så här (fast mycket högre och skrikigare): Vad händer efter detta? När jag lämnar Ullevi på lördag eftermiddag för att inte komma tillbaka dagen efter? Vart ska jag ta vägen då?

Torsdag 19 juli

19:08: En kall dag på Kviberg för min del. Känns som att jag har börjat frysa nu och aldrig mer kommer att bli varm. Men, om minnet från tidiga fotbollsvårar på min hemmaplan Yttern (Ytterby IS) inte sviker, så går den känslan över.
Liksom känslan efter orättvisa förluster, dåliga domare, värdelösa planer och motvind i allmänhet gör efter ett tag. Det hjälper inte dem som har lämnat cupen under dagen nu, men så är det. Jag vet eftersom jag är gammal och klok.
Helgen närmar sig nu och imorgon är Gothias näst sista dag och finaldag till stor del. Straffar avgör och det blir inte mer avgörande än så. Trötta spelare med armarna om varandra vid mittlinjen och så en mot en i straffområdet. En spark och sedan är det över.
Så, vi njuter så länge det varar. Bara två dagar kvar.

09:18: Nu är det redan torsdag och slutspelet har börjat. A-slutspel, B-slutspel och finaler i Special olympics-klassen. Vart man än beger sig idag är det vinna eller försvinna som gäller.
Själv ska jag börja dagen på Kviberg, men drar mig nog in mot Heden så småningom. Men som sagt, idag spelar det ingen roll. Det är lika avgörande och spännande överallt.

Och discot? Ja, jag är en tant med öronproppar och vattenflaska, för den höga volymen och värmen igår kväll. En tjugofyraårig tant. Men visst måste jag få några plus för att jag fick stå en stund i Dj-båset?


Onsdag 18 juli

18:24: Nej, ingen åska, inga moln, inget regn. En riktigt härlig Gothia-dag har passerat!
Och nu är det strax dags för det efterlängtade discot och jag försöker tänka mig tillbaka till sommaren -97 i mina förberedelser. Det är sol då också och jag och Anna äger hela turneringen, där vi går på Heden och spanar. Sedan blir det Liseberg och jag sitter med en amerikan som heter - nej, jag minns inte - och han är så imponerad av min mobiltelefon. För amerikaner har inte mobiltelefoner än, så gammal är jag, så han vrider och vänder på min. Eller mammas, en gammal Motorola som är större än min trådlösa hemma.
Han är imponerad av svenskarnas blåa ögon i allmänhet och mina i synnerhet och i efterhand kan jag väl hålla med. Jag var lite blåögd. Och blixtförälskad efter en halvtimme utanför spökhuset. Eller, fanns det då? Jag längtar tillbaka, det gör jag.
Hur som helst.
Idag blev jag tillsagd via högtalaren av Patrik Ekwall som är speaker på Heden att gå av planen. Jag stod och pratade med en av killarna i Kampala Kids, efter vinsten mot Blåvitt, och det drog en rejäl folksamling. En rejäl folksamling, en filmkamera och ett gäng nyfikna åskådare. Inte så populärt hos speakern.
Efter en del mobbing här på redaktionen börjar jag nästan bli lite nervös nu. Hur ska detta gå? Om ni ser någon som ser lite tafatt ut med en fotograf vid sin sida ikväll - skratta gärna, det är bara jag.


10:14: Idag är det sista gruppspelsdagen och spännande avgöranden runt om i Göteborg. Det kommer att bli besvikelser och glädjefester på alla planer,
trots att alla ju får spela minst en match till i alla fall. A- eller B-slutspel.
Men molnen ser mörka ut utanför mitt fönster och trots allt prat om väder den här veckan, så kan det nog inte undvikas. Blir det åska idag? Det finns väl inget som är sämre för fotboll än åska? Eller sämre för publiken än regn? Och jag som glömde mitt paraply på Heden...

Ikväll ska jag i alla fall gå på discot! Jag som var så avundsjuk igår...
Ser fram emot en tidsresa!


Tisdag 17 juli

15:14: Först sol och tjugofem grader varmt. Sen spöregn och risk för åska. Sen sol och tjugofem grader varmt. Ja, och nu blåser det så mycket att arrangörerna som hoppas på upptorkande planer måste känna sig ganska nöjda. Men det kan inte vara lätt att förbereda sig för turneringen som spelare, ens dag för dag.
Hur som helst så är Göteborg nu en ung och aktivt fotbollsspelande stad. På varenda gräsplätt pågår träning eller bollekar och överallt går träningsoveraller i alla olika färger. Det spelar ingen roll var man befinner sig - Gothia är där.
Och ikväll är det dags för första discot på Svenska mässan. Då ersätts träningsoverallerna av resväskans bästa och bollarna av ett stort dansgolv att träna smidighet på. Eller något sånt.
Jag är avundsjuk och önskar verkligen att jag var tio år yngre, det gör jag.

10.07: Så, nu är turneringen officiellt invigd. Och trots att jag var på väg hem när alla spelare och ledare och nyfikna började vallfärda till Ullevi igår så missade jag inte stämningen. Känslan. Och spänningen. För det är en hel del spanande här på Gothia-cup. När tjejlagen möter killagen, på gatan, på Heden, på vagnen så är det många blickar som ska mötas samtidigt. Kanske är det några av dem som, liksom gårdagens svensk-tyska par, förlovar sig på Ullevis gräsplan om tio år inför - ja, hur många åskådare då? Igår var det 52000. Om tio år, tio gånger så många?
Nu ska jag bege mig till Azaleas fjortonåriga tjejer och se dem förbereda sig inför dagens match.
Vi ses där ute!

Gårdagens kändisspan:
På Hjällbovallen sågs både Roland Nilsson och Harald Treutiger, bland andra entusiaster vid sidan av plan. Spanade Roland efter framtida talanger?
På Heden fanns landslagsmålvakten Caroline Jönsson på plats och tittade på sydafrikanska Nobiya FC, tillsammans med gårdagens invigningsvärdar: Triple & Touch.


Måndag 16 juli

11.11: I dag börjar Gothia-festen! Och varje dag kommer jag att blogga här på gp.se om matcherna, stämningen och det som händer runt omkring. För Gothia Cup är inte bara världens största fotbollsturnering för unga, den bästa flickturneringen av alla, utan en jättestor fest och mötesplats för hela världen.
Helena Skoog heter jag och bloggade för GP från fotbolls-VM i Tyskland förra året, om supporterlivet där nere. Nu hoppas jag få lika roligt här i Göteborg - och efter att ha kollat läget runt Heden i går tvivlar jag inte alls på att det blir så!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.