Det finns givetvis oerhört många som kommer att sakna den vänliga mannen från Hisingen.
Han som alltid tog sig tid för andra. Som med ett leende på läpparna och en god historia eller berättelse förgyllde tillvaron för alla han träffade. Han som i tränarrollen aldrig framhävde sin egen betydelse utan alltid hyllade sina spelare.
Han som hade lika stor behållning av en division VII-match på Heden som en landskamp på Ullevi.
Just det sistnämnda kanske vi ska skänka en extra tanke. Från någonstans ovan molnen kan Sven-Agne överblicka betydligt fler matcher än de ibland tre-fyra om dagen som han ofta hann med på jorden.
Naturligtvis kommer Larsson att förklara för de som fortfarande tvistar om offsideregeln verkligen ska tillämpas i alla lägen eller användas beroende på om en spelare deltar i spelet eller inte, med att säga:
- Om han inte deltar i spelet förstår jag inte vad han har på planen att göra...
Hisingen var alltid basen
Sven-Agne Larsson blev 80 år i höstas och hann med mer inom fotbollen än vad de allra flesta får uppleva.
Resan började kring Tunnbindargatan och Väderkvarnsgatan där Sven Agne (Sven efter pappa och Agne efter mamma) var med i pojkgänget som bildade BK Häcken. Kärleken till världens bästa leksak tog honom senare till bland annat Reykjavik, London, Kiruna och många, många andra arenor.
Hisingen var dock alltid varit basen.
Tio felpass på 15 år
Från 1940 till 1955 blev det 360 a-lagsmatcher i gulsvart Häckentröja. Man skulle kunna tro att den största meriten som aktiv var då Larsson, inför 18299 åskådare på Gamla Ullevi, var med och sparkade upp klubben i näst högsta divisionen.
Det var dock aldrig det svar Sven Agne gav:
- Tio felpass på 15 år, det är jag stolt över. Eller förresten, när jag tänker efter närmare var det nog bara nio...
Sagt med glimten i ögat, naturligtvis. Denne gentleman ägnade sig aldrig åt skryt och skrävel, det vet alla som hade förmånen att träffa honom, vilket för övrigt var många eftersom ett annat intresse hos Sven Agne var medmänniskan.
Direkt efter karriären som försvarsspelare, alltid med nummer fyra på ryggen, väntade en framtid på andra sidan långlinjen.
Ett av de första uppdragen var på Island och KR Reykjavik. Tillsammans med hustrun Sonja, dottern Kathe och sonen Bo Leine tillbringade familjen en spännande sommar på vulkanön.
Skrällarna
60-talet bar en rödblå prägel. Bredvid elektrikerarbetet på Götaverken tränade Sven Agne Örgryte i ett par omgångar.
Det var dock senare och på annan ort som han fick uppleva sitt största äventyr. 1971 hade Åtvidaberg, där Facit pumpade in pengar, hämtat mannen som skulle ge östgötarna ortens första SM-guld.
Det skulle bli så - året efter en av de största skrällarna ett svenskt klubblag svarat för. Hösten 1971 sparkade ÅFF ur Chelsea i cupvinnarcupen. Låt vara att det på den tiden fanns någon rysk miljardär som pumpade in oljepengar, hade Londongänget ett av Europas bästa lag.
En säsong senare var Åtvidaberg bäst i Sverige och många hyllade tränare Larssons enkla och raka filosofi. Även om en del ansåg att vem som helst hade tagit klubben till föreningens första SM-guld. Med stjärnor som Ralf Edström, Roland Sandberg, Conny Torstensson och Benno Magnusson liknades östgötarna vid ett självspelande piano.
Sven Agne konstaterade mjukt.
- Möjligt. Men även ett sånt ska ju stämmas ibland.
Sven-Agne Larsson somnade in natten till trettondagsafton.
Från sin och Sonjas lägenhet på Wieselgrensplatsen 5 hade Sven-Agne in i det sista full insyn ut över Rambergsvallen.
Nu har han flyttat upp några våningar och fått första parkett över hela fotbollsvärlden.
