Supertalangen Sagnia – en ny Klüft

I sommar väntar två stora internationella mästerskap för Khaddi Sagnia – först ut är U23-EM i Tallinn i slutet av veckan.

–Det är hårt motstånd, men jag hoppas att jag kan blanda mig i medaljstriden, säger hon.

Sagnia klarade VM-kvalgränsen (6,70 meter) när hon hoppade 6,72 på Kvilles vårtävling på Slottsskogsvallen i Göteborg den 12 juni. Ett liknande resultat i Tallin kan mycket väl ge en plats på pallen.

–Khaddi är ett medaljhopp, det känns inte som att det finns något stopp i henne, säger Anna Linner, förbundskapten för U23-landslaget.

–Hon är en sådan som bara kommer en per generation. Carolina Klüft var något som ingen skådat tidigare, Khaddi är i paritet med det, fortsätter hon.

Fanns ingen tvekan

Ett energiknippe. Otroligt positiv och glad. Bekymmersfri. Att beskriva 21-åringen från Göteborg blir, som Anna Linner konstaterar, "ett VM i positiva ord".

Och att Khaddi Sagnia lyckats komma tillbaka från korsbandsskadan 2012 är mycket tack vare hennes inställning.

–Man måste kunna träna vidare när det inte går så bra och det har hon visat att hon är beredd att göra. Det är inställningen som gör att hon är tillbaka, säger seniorernas förbundskapten Karin Torneklint.

För Sagnia fanns ingen tvekan efter svåra knäskadan – hon skulle tillbaka. Det var tufft när kompisarna åkte iväg på JVM, men det var bara att hålla sig till rehabiliteringsplanen.

TT: Kan du se något positivt med skadan så här i efterhand?

–Jag tror det, jag har blivit mer positiv till livet och lite mer försiktig. Nu koncentrerar jag mig på vad jag ska göra på träning och tävling, flinig kan jag vara efteråt.

Plankan ett orosmoment

För att lyckas när det gäller som mest i de stora tävlingarna gäller det att hålla nerverna i schack. Sagnia blir nervös, men hon gillar samtidigt när det är mycket publik och det känns i luften att mycket står på spel. På frågan vilket moment i längdhoppet hon oftast oroar sig för kommer svaret blixtsnabbt.

–Det är plankan! Herregud, allt jobb jag har lagt ner på plankan.

Glädjespridaren, som tävlar för Göteborgsklubben Ullevi, har testat olika grenar. Vid ungdoms-OS 2010 tog hon guld i tresteg, ibland har hon tävlat på 60 och 100 meter, men nu råder det inga tvivel vad hon satsar på.

–Längd, "Of course". Sedan kommer jag att hålla på lite med 60 och 100 meter och springa när jag känner för det i någon tävling.

Senare i sommar, i slutet av augusti, resor hon med det svenska landslaget till Kina och VM i Peking. 21-åringen vill inte sätta upp några resultatmål, åtminstone inte än.

–Först och främst ska det bli jättekul, sedan får vi se, säger Sagnia och kommer snabbt in på ett sidospår.

–Innan det ska vi till Japan på en "precamp", det ska bli superkul för jag älskar sushi. Jag ska bara äta sushi, säger hon.

Karin Torneklint är mer konkret i sina förhoppningar på Sagnia i Peking:

–Realistiskt är att hoppas på final, sedan kan man hoppas på vad som helst. I en final kommer nerver in, säger hon.

TT: Vad behöver hon förbättra?

–Det handlar bara om att komma igång och tävla mer. Träna är en sak och tävla är en annan. Hon har redan hoppat 6,72, det är inte långt upp till den absoluta världseliten. Hon är verkligen en supertalang, säger Torneklint.

Älskar bakelser

Khaddi Sagnia har många år kvar som elitidrottare. Karriären är ung. Och det stora målet är – precis som för många andra – att få uppleva ett olympiskt spel. Vägen dit stavas hård träning.

–De är så jobbiga att man vill gråta ibland. "Oh my god"! Men vill man komma någonstans går det inte att köra lätta träningar.

Khaddi Sagnia är smittsamt glad, något som inte avtar när supertalangen berättar vad hon tycker om utanför friidrotten.

–Jag gillar att äta mat och älskar bakelser, prinsesstårta och bullar med tosca, säger Sagnia exalterat.

–Annars tycker jag om att vara hemma, ta det lugnt och mysa och träffa vänner. När man är ute och tävlar mycket och tränar två pass om dagen kan det vara svårt att hinna träffa dem.

Patrik Lagerkvist