Salwa Eid Naser föddes som Ebelechukwu Agbapuonwu i Nigeria. Hennes mor är nigerianska och hennes far från Bahrain. Det sägs att hon vann sitt första 400-meterslopp men att hon fick så ont i kroppen efteråt att hon bestämde sig för att aldrig göra det igen. Det blev inte riktigt så. 21-åringen flyttade till Bahrain tillsammans med ett antal andra unga löpartalanger från Nigeria, bytte landslag och namn till Salwa Eid Naser. Hon fortsatte springa och hon fortsatte springa snabbt.
På en bild från ungdoms-OS 2014 ser man henne passera mållinjen som tvåa i finalen. Det är inget ovanligt med det. Det är dock det faktum att hon springer loppet i en heltäckande sporthijab. Få kvinnliga idrottare som bär hijab har nått den yppersta världseliten i sin idrott. Salwa Eid Naser var ett undantag.
– Jag blev tjejen som springer med slöja. Det var många som frågade varför jag hade på mig den. Jag sa att det var mitt personliga val. Att springa med hijab var viktigt för mig som muslim, säger hon.
Hon är lycklig. Tillsammans med tre lagkamrater har hon precis tagit ett överraskande brons på den mixade 400-metersstafetten.
– Det här var första gången som vi sprang det här och att komma hit och få åka hem med en medalj gör mig glad, säger hon.
"Jag levde efter min religion"
Det är egentligen på 400 meter individuellt som 21-åringens fokus ligger. Efter silvermedaljen i London för två år sedan har hon siktet inställt på guldet i år. Kvalloppen gick på måndagskvällen och Salwa Eid Naser tog sig enkelt vidare från försöken.
– Det kommer bli väldigt tufft. Jag ska möta de bästa i världen. Jag håller tummarna för att det ska gå bra, säger hon.
Hon springer inte i hijab längre. Istället sticker hon ut med både stora tatueringar och en piercing i läppen. Valet att inte fortsätta springa i huvudduk orsakade mycket huvudbry för några år sedan.
– Jag levde efter min religion men tiden gick och jag kände att jag ville bli mer professionell. Då var tiden kommen att separera religionen från min professionalitet så jag bestämde att det var dags att ta av mig hijaben. Det var tufft för jag hade alltid haft hijab tidigare. Den första dagen utan var svår men jag växte i det och har vant mig vid det nu, säger hon.
Hur var reaktionerna när du slutade springa i hijaben?
– Alla var stöttande. Mitt förbund stöttade mig, min familj stöttade mig. De hade inga problem med det.
"Gör mig inte till en sämre muslim"
Som en av få på den stora idrottsscenen som bar hijab blev hon trots sin ringa ålder snabbt en förebild för många med samma religiösa bakgrund som henne själv.
– Jag hade muslimska tjejer som verkligen såg upp till mig eftersom jag sprang med hijab. Jag vet att några av dem blev besvikna när jag slutade använda den. De ville verkligen se mig fortsätta springa med hijab. Men det är mitt personliga beslut och de ska respektera det. Att jag inte springer med hijab gör mig inte till en sämre muslim.
Bär du hijab nu?
– Ibland bär jag det. När det är någon sammankomst med familjen eller så, men inte som innan. Men jag har fortfarande folk som ser upp till mig.
Hur ser du på din roll som förebild?
– Det är verkligen motiverande att ha unga tjejer som ser upp till mig. Jag gör inte det här bara för mig själv utan för mitt land och för dem. Det är en utmaning men också motiverande.
I Bahrain har hon börjat märka av att allt fler unga tjejer vill och får möjligheten att idrotta
– Det var få som gjorde det innan, men nu gör vi bra saker. Folk vill vara en del av det. Nu har vi många kvinnliga atleter. Förhoppningsvis kan vi ha ett eget stafettlag nästa år.
