Sir Sebastian Coe tar till orda på presspodiet. På sin oxfordengelska tackar han VM-organisationen, Qatars folk och emiren av Qatar.
– Ni har gjort Qatars folk stolt. Ni har gjort sporten stolt.
Arenan vars mediekorridorer han sitter i heter Khalifa Stadium. Det är den första av åtta hypermoderna stålskapelser som Qatar bygger till fotbolls-VM 2022.
Under presskonferensen hyllas Khalifa Stadium för dess högteknologiska nedkylningssystem. Det funkar verkligen jättebra. I jämförelse med värmen som kryper in i varenda cell överallt annars här i Doha är luften vid löparbanorna behaglig.
Synd bara att inte de som byggde den, som möjliggjorde att Qatars kungafamilj nu kan sola sig i glansen det innebär att arrangera ett internationellt mästerskap (hade jag varit qatarisk medborgare hade jag kunnat bli fängslad för den där meningen), fick ta del av det fantastiska AC-systemet.
När Khalifa Stadium renoverades 2014 var Amnesty här och pratade med 132 av gästarbetarna som genomförde renoveringen.
Alla 132 berättade att de fått utstå någon form av kränkning.
Alla utom sex personer fick lägre lön än avtalat, vissa så lite som hälften av vad de blivit lovade.
Och AC-möjligheterna? De var inte riktigt på Khalifa Stadium-nivå.
– Mitt liv här är som ett fängelse. Arbetet är tungt, vi arbetade i flera timmar i den heta solen. När jag klagade över min situation, strax efter att jag hade anlänt till Qatar, sa chefen ”om du klagar kommer det att få konsekvenser. Om du vill stanna i Qatar ska du hålla tyst och fortsätta arbeta”, berättar metallarbetaren Deepak från Nepal i Amnestys rapport.
Fantastiskt AC-system? Inte för alla.
LÄS MER:Varför arrangerar Qatar stora idrottsmästerskap?
Allt känns som en kuliss
När jag åker taxi genom Doha (det går inte att ta sig på något annat sätt) kan jag inte komma ifrån tanken på att allt bara är en kuliss. En hägring av ett modernt samhälle där alla får komma till tals och där alla får vara som de vill. Här finns vägarna och skyskraporna. Lyxbutikerna och marinan. Här finns världsmästerskapen i friidrott.
– Jag tror att idrott kan förändra dialogen och belysa frågor som inte annars belyses, sa Sebastian Coe på den där presskonferensen.
Och det har han helt rätt i.
Idrotten har också förmågan att legitimera en stat där några av världens bästa i sina grenar inte hade kunnat leva fritt.
Dahlan Jumaan al-Hamad (som är typ en Varvsgeneral för VM i Qatar och länge satt som vice president i Internationella friidrottsförbundet bakom den nu korruptionsmisstänkte Lamine Diack) försökte sig också på ett svar.
– Vi är ett öppet land. Bla bla. Det är en tradition. Bla bla.
När jag har pratat med aktiva idrottare och lyssnat på de som styr den internationella friidrotten så säger många att man måste respektera den lokala traditionen.
Men om den traditionen innebär att man inte får vara tillsammans med vem man vill? Om den traditionen innebär att kvinnor måste fråga en äldre målsman för att gifta sig?
Om den traditionen innebär att en släkt med ungefär 6 000 personer styr ett land där det bor cirka 2,6 miljoner människor?
Vi ska acceptera olikheter, men kan aldrig acceptera ojämlikheter.
VM i Qatar börjar på fredag kväll.
Det kommer springas snabbt och hoppas högt.
Det kommer finnas nedkyld luft och otroliga faciliteter.
Det kommer fortfarande kännas som en kuliss.
Fantastiskt VM? Inte för alla.
